Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1846, sida 1

Resultater af en Barnavårdsförenings verksamhet. Ur den ärsberättelse, Direktionen öfver den i Upsala bildade )Fruntimmerslöreningen till befrämjande af en sorbåttrad barnavärde nyligen afgifvit, och hvilken berättelse i hög grad förtjenar påkalla menniskovännens uppmärksamhet, meddela vi följande: oTvänne barn, en gosse och en slicka — så lyder en af Direktrisernes rapport — hafva genom deras intagande i Prins Gustafs skola blifvit, som jag boppas, räddade från det olyckliga ödet att blifva oduglingar och kanske brottslingar för hela sin tid: Tvänne af deras äldre bröder hafva varit straffade för stöld, och de yngre skulle sannolikt beträdt samma hana, om de icke i tid blifvit väckta till besinning. Nu glädja de bäde mig och sina lärare genom sin uppmärksamhet och arbetsambet, och visa en innerlig tacksamhet för det deltagande, som blifvit dem bevisadt.4 Samma birektris berättar. att hon en dag gjorde besök hos en enka, som legat sjuk i fyra dagar och derunder icke kunnat arbeta. Hon hade fem barn, som lägrade sig kring hennes säng och begärde bröd. Vid efterfrågan om deras ställning, erlor hon, alt den äldsta sliekan, som är toll är, går snällt i skolan ocb ger godt bopp om sig. Vid tillfrågan, om hon vill arbeta ät Föreningen och derigeuom hjelpa sin mor att förtjena något för syskonens uppehälle, gret flickan af glädje. Genom sticksöm, som bon erhöll, bidrog bon, så liten hon var, i sin mån till familjens underbhåll; bar allt framgent varit flitig ock arbetsam, och lolvar att blifva en nyttig medlem i samhållet.4 — ol mitt distrikte — berättar en annan Direktris — obodde förliden vår en arbetskarl med hustru och barn. Vid första besöket var deras boning uti ett högst uselt tillständ. Mannen anlitade glaset och hustrun gick borta i hjelp. Hennes vilja tycktes vara god, men alldeles otillräckligt var det, hon ensam kunde förtjena till deras uppehälle; bennes belägenhet var mycket beklagansvärd. Barnen — tre till antalet — af hvilka de två yngsta lågo till sängs af brist på klader, voro böljda af smuts, och rummet osnyggt och ruskigt. Till barven skickades gamla kläder, och hustrun förmanades att hälla snyggt; men framför allt med lämpor söka lörmå sin man att öfvergisva supandet. Goda ord tycktes icke blifva bortkastade, Vid andra och tredje besöket hade deras barn och boning ett battre utseende. Sedermera förmådde hon äfven sin man att blil