Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1846, sida 2

— —r-— —2ä 242 l—W— —t— hånseende tillfredsställande satt. I alla betydligare städer på kontinenten skola agenturer inrättas och likaså skola på de stråkvägar, der jernbanor äro anlagda eller ångfartyg passera, boteler inrättas, hvarest, enligt med värdarne trålsadt kontrakt, de resande med all möjlig uppmärksamhet emotiagas och förses med sina behöfver. Vill man då t. ex. färdas från Köln till Paris, löser man biljett hos vederbörande agent; man srukosterar i Aachen och i albetalning lemnar man värden, i stället för penningar, en bit af biljetten, hvarpå står ordet afrukost6(; likaledes i Lötich, hvarest spisas middag och i Brässel, bvarest man ligger öfver natten. Blir man nu förhindrad att fortsätta resan, så inloses biljetten för den återstående delen af resan hos närmaste agent mot ett agio af en half procent. Sådan är, så vidt man vet, den idte, som ligger till grund för planen i företaget och att detta icke kommer att sakna understöd bevisar en skrifvelse från Österrikiska statsministern, grefve Kolowrat, till br Waghorn, hvaruti grelven underrättar honom alt autoriteterna redan erhållit befallning alt låta honom för resan frilt begagna sig af de staten tillhorige befordringsmedel, hvarvid autoriteterna öfverhufvud blilvit alagde att med beredvillighet understodja hans systemål. TARIEF. Det så ofta begagnade ordet Tarils härleder sig från den vid Gibraltars sund belägna Spanska staden Tarisa. Då Araberna voro i besittning af länderna på ömse sidor om detta sund, mäste alla fartyg, som ville besoka Medelhafvet, i nämndestad till dem erlägga en bestämd tullafgift. EN STOR MAN. Den slörste grindvaklare i Sverige finnes formodligen vid slussbron i Motala. Han är född i Ny socken och hans namn är Gustaf. Han baller 44 qvarter i längd, och ban fötter äro af särdeles våldiga dimensioner. Han är för närvarande 50 år gammal och uppsilver, alt han först vid 20 ärs ålder börjat vexa öfver den vanliga längden, men också sedan dess ständigt varit besvärad af sjuklighet. Hans föräldrar och ssskon äro af medelmåttlig vext. (St. A.) HERRE FÖR EN RIKSDALER. En köpman hade i sin tjenst en dräng, som länge belägrade sin herre med böner att en dag få spela hans röle och äta på värdshus. Köpmannen gal slutligen elter: drängen fick ikläda sig sin herres kläder, och erholl en riksdaler att traktera sig med. Uistyrd med väl stärkt krås och manschetter samt antagande en så grötmyndig uppsyn som någon patron, inträdde Prometeus på en källare, nedsatte sig vid ett bord och befallde matsedeln. Som han ej kunde läsa skrifvet, pekade ban åt kyparen på den första rätten å matsedeln. Han fick en portion Holländsk sill — ohan besitta! sill på värdshus! det kan jag ju få hemma!e Han begärde nästa rätt och fick — anjovis — oater den sordomda salia maten!4 Nästa råtta — haviar! — Han steg upp ursinnig, men satte sig åter, erinrande sig att han maste göra slut på hvad ban reqvirerat. ollvad sinnes för soppa?d ropade han slutligen, förtviflad öfver sin otur med maträtterna; ostär uppräknadt på matisedeln. Drängen rodnade: onä så tag hit bouillon.4 ohions inte.4 olag då hit bvad som hbelst. 4 Han fick svartsoppa och hunde icke äta. Ni deserten?c Star på matsedeln. Kyparen anade oråd och läste upp mat1