Revy af Stockholmas-Täådnängarne. Postoch Inrikes-Tidningar hafva nu afslutat sin blick på apartierna under dens. k. srihetstiden. Vi yttrade vid den artikelns början i det ossiciella bladet, att vi ej kunde inse afsisten med ateruppäsukandet af alla de historiska sannsagor om händelser och personer, som redan äro så allmänt kände, att snart sagdt enhvar läst eller hört dem; och vi mäste förblifva dervid, efter att halva sett slulet. ben der sorekommande sens moral al alla de fabler, som frihetstidens historia företer, genom sina på partiska uppgister grundade omdömen öfver händelser och personer, nemligen : att den skulle bevisa, att Sverige, ginom ett ärhundrade erfarit, huru envaldet och demokeralien leda till samma folj era, är nemligen en ren osanning; ty deo s. k. asrihels-tidene, längt ifran alt utveckla demokratiska former, hvilket var och blilver omojligt under en ständs-representation, var ingenting annat, än en oligarki, som, bemåkhtigande sig envaldets centraliserade kraster, använde dessa till att styra en stands-representation, som redan da icke ägde nagot allmunt förtroet.de, utan sökte sin opiniousmakt uåi enskilta interessens forsamlande omkring sig, samt under striden emellan de aristokratiska lraktioner, som skulle utosfva makten, begagnade alla medel, losliga och olosliga, att atkomma eller bibehålla densamma. Nog sinnes hos somliga kotterier, ännu i dag, qvar samma syllniug, samma läror, samma hopp om sramsang vid en thron, som ännu står omgärdad al de nu tor tiden olämplige aristokratiska institutionerna, i stället för att med fullt erkännande al sanning och rätt omgilva sig med demokratiska; men allmänna andan är alltsor upplyst och stark, för att kunna behöfva lexorna af allattaruase och CMåssornase erfarenhet. De partier, som nu finnas, strida ej om det slags makt, som utdelar nåd och embeten och monopolier och företrådesrättigheter, och hvilken lyckligtvis redan är så bunden af lagarna, att den icke stort förmår. Nu strider man blott om de stora principer, som, ingjutna i lagarna, utöfva en ständigt framskridande förnuftets makt i sambällena, och hvilkas mål är, att segrande och för alltid underordna de enskilte interessena under det allmännas. Ilvad dessa partier halva att lära af frihetstidens, kunna ätminstone vi ej inse. Om det honservativa partiet år nog ensaldigt, att der soka sin ersarenhet, så hoppas vi dock att de liberala icke skola lata sig vilsoleda häraf. Vär tid fordrar mera, än altstrida om den högsta maktens lämpligaste form (denna är redan i allmänna tänkesättet så pass bestämd, att den nog vid lämpliat tillfälle gor sig gällande); nu gäller det att utbilda folkets moraliska och sociala krafter till den styrka, att solkmakten kan intaga sin rätta plats, såsom den högsta; och i det afseendet är det vearhlens erfarenhet och Christi lära, som lemnar oss ledningen ; icke käringsqvallret från ett enda lands aristokratiska partitider, eller lemninzarne af en politiskt-bednisk bilder-dyrkans fördomar. Det är derföre vi också undrat öfver alt se så ointeressanta saker äter fylla ett officielt blad, som kunde bältre använda sitt utrymme sor tidens vigtiga frågor. I en insänd recension af arhorsten Rudenskölds tankar om sålånds-cirkulationene, förklaras aiden verkställbara, och arbetet berommes. Altonbladet har nu afslutat den interessanta arlikeln ur engelska tidskriften The Topic, angående Skyddls system och fri Handel. Sällan orde man sett så klart och praktiskt framlagda bevisen på det så kallade skydds-systemets för inländska näringar skeshet och skadlighet för nationernas utveckling och välmäga, samt på den fria handelsprincipens allmänna och öfvervåganI da färdal Fnolande tillväcrvt aAlltcalan hananalne