Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1846, sida 2

då den unga, älskvärda Ghiraldina intog Eugenes bjerta, skulle ej det skarpsinnigaste öga i en dold framlid kunnat förutse detta härda slag. Ett är hade förflutit sedan Napoleon utnäm: sin adopterade son till vice-konung i Italien, Milano visade då hela utseendet och lifligheten af en stor hufvudstad. lycklig att veta sig styrd af en prins med alla öfverlägsenhetens egenskaper. Sådan var Eugene vid 25 års alder, och för att älska honom med passion, behöfde Ghiraldina endast öfverlemna sig till lifligheten af sin Italienska natur. I hennes ögon hade mannen utplånat generalen, vice-konungen och adopterade sonen till den mägtigaste kejsare. Med ett himmelskt uttryck af oskuld och hopp, hade hon ofta fragat sig sjelf: hvarföre skulle ej jag kunna ernå den lyckan att blifra hans maka. Stackars barn! hon hade glömt att om prinsar hafva ett hjerta som andra männer, de politiska skälen dock oftast bestämma valet af deras maka. Napoleon hade redan gjort det för Eugene i en gammal kunglig familj; men denne tycktes ej skynda att uppfylla denna önskan, ty ännu delade han Ghiraldinas illusioner. Utom den officiella kommunikation, som egde rum emellan Paris och Milano, fanns det äfven en hemlig, underhållen at denna kejserliga polis, som i maskorna af sitt vidsträckta nät invecklade säväl furstar som undersåter. Kejsaren fick derigenom snart kunskap om verkliga skälet för Eugenes dröjsmål. Hvad var att göra? Upplösa detta kärleksband med våld, med ett magtspråk störta de älskande ur deras eden? — ett förhatligt medel. Napoleon tog sin tillflygt till en theater-intrig, och afragtade sedan i lugn sukernas utveckling. En bataillons-chef, garnisonerad på Corsica, erhöll en hemlig beskickning till Italien. Han var en af de vackraste männer i armeen. Med dessa naturgåfvor förenade han hög börd och mycken bildning.