Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1846, sida 1

te endast, att de hette Betzy och Emilia och att de icke voro öfver 17 ar gamla. oMan öfverenskom, att herr Blessingtion skulle först ensam fara till herr Temple för att högtidligen fria för sina brorssöner, och att desse två dagar sednare skulle komna efter. Dagen efter deras farbrors afresa, språkade Georges och Charles i min närvaro om den besynnerliga nödvändighet, uti hvilken de sannolikt skulle se sig försatie, att taga till töljeslagerskor under hela lifvet två unga flickor, som de endast kände till namnet; sedan anmärkte de, att man för ingendera af dem hade betecknat den han borde gifta sig med, att följaktligon valet var helt och hället öfverlemnadt åt deras fria vilja. — Vet ni, — sade Georges till oss. — att vår ställning är en af de mest originella; huru skola vi bära oss åt? Välja vivid första påseendet, så riskera vi att med vårt val falla på samma föremäl och reta den af de två systrarne som ser sig förbigången; visa vi oss tveksamme, gå från den ena till den andra, för att studera deras karakter och värt hjertas språk, innan vi bestämma oss, så göra vi både oss och dem löjliga och bryta mot reglorue för suudt lef nadsvett. — Det har du mycket rätt uti, — gentog Charles — men hvad skola vi göra? Här har jag, — utropade jag efter ett ögonblicks eftertauka, — ett förträffligt medel till undanrödjande af alla svårigheter ..... Anförtro er ät ödet — Förklara er. . — Ingenting enklare...... Tag hvardera en häst i stallet och rid i fyrsprång ända till herr Temples bus...... Segernspris tillltalle den bäste ryttaren! Den af er som först hinner fram, skall välja sin brud; den andra systern skall djillhöra den siskkomne. På detta sätt fins ingen anledning hvarken till liktidig