Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1846, sida 1

— Skall ni till Herr Tyvonarlen min herre? — Ja, milt vackra barn, men först skall jag öf. ver till öen Tudi, der jag har affärer alt uppgöra. — Till öen Tudi? — infoll hon — Ah! godt ni kan se den härifrån; och om ni vill, skall jag ledsaga er dit. i — Till fots? — frågade jag med komiskt alfvar. — Ah! — återtog hon skrattande — jag går ej på vattnet. som Jesus Christus, och jag tror ej att ni skulle våga försöka som Saint Petrus. Men jag har en bat. som ligger nagra steg — härifrån, och jag skall i den föra er öfver sjön. — Gerna — svarade jag henne förtjust öfver tillbudet — jag skall hjelpa er att ro. — Jaz ror bättre ensam — svarade hon med sjelsförtroende — var lugn, jag skall föra er säkert i land. Men för min moda skall ani också gora mig en tjenst. a — Jag är helt och hället till din tjenst, min lilla vän — svarade jag, sorundrad öfver hennes språk och srimodighet. — Tack min herre — svarade hon med erkänsla. — Jag skall bedja er Vara god och lemna denna bok till Robert, grefve Tyvonarlens son, då ni kommer till Loc-Tudi, i Hon visade mig den vackra boken, hon hölli sin hand, jag öppnade den: det var Paul och Virginie. Hvem skall jag säga, alt jag emottagit boken utaf? — Af Bergeronette, min herre, och ni skall säga honom. att orsaken hvarför jag ej i gär, efter vär öfverenskommelse, kom hit och lekte med honom på stranden var den att min far befallt mig vara hemma för att laga näten. I dag hade jag räknat på att få träffa honom. ty han är här nästan hvarje morgon, men jag har nu väntat i två timmar och han kommer ej. Det är ledsamt; han skulle kanske lant mig en annan vacker bok.