Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1846, sida 1

2 2— V. sa; då kan man ej gerna undertr en tanke nej! sågom det heldre uppriktigt Ånisstänke, alt man icke vill hafva ett os u dL. ö ie sluty, Utan att man ännu tvekar i allmånna önskningar till mötes. Man, tid; man vill se ett uppslag, Utom; ve kanske in om oss; man vill på samma gång visa sig benågen att tillfredsställa envåldsprincipen hos befryndade och beslägtade envåldsregenter, och ändock bibehalla eget folks och möjligen en större europeisk solk-opinion iden tron, att man vill reformera; man vill med ett ord: uppskof — detta statsmanna-charlataneriets älsklings-mal, och sin egen vilja — denna staternas onda ande, som, i sig sjell höjden af mensklig egoism, är orsäkeh till millioners osärd. Och når vill man ännu allt detta? Jo! i sjelsva den tidpunkt, då det gamla Sveriges egna Riheis Slander, dessa privilegierade och i sina ständs och klassrättigheter inbyrda, ensidigt valde ombud, af solkkraften tvingade, ändtligen till thronen framburit bönen om ett önskvärdi slut. Eller är det icke sa? Skulle all denna misslanka, all denna sorebråelse vara origtig? Ackl ingen skulle heldre önska det, än den, som uppleknat denna titgjutelse af en sosterlandskänsla, som i samma man den stegrats af de olyckor; de lidanden, han skådat ett falskt, egoistiskt och skuggråddssullt system ådraga såderneslandet, kännt ett ögonblicks tröst vid hoppet att se detta olyckliga system för alltid ölverglsvet. Nåväll hysom då ännu en sörhoppning — den, att sedan regeringen inselt, att en sådan kominittg icke kan nägot tillfredsställande uträtta, eller, om kommittöen skulle kunna snart med nägot till en del användbart utlåtande inkominä, hon beslutsamt och redligt shall sjelf upplaga saken, öppet utläta sin mening om grunderna, raskt läta utarbeta detaljerna, och möta Rikets Ständer nästa år med en proposition, som, om den vinner folkets allmänna bifall; om den lughar hennes eget medvetande och om den sanklioneras äf de två folkvalda ståndens röster, hvilka då, och blott då, eller om regeringen algilvit propositionen och ej endast remitterat ett kommiltebetänkande, äro nog för att göra förslaget lägligt hvilande il definitivt afgörande vid derpå följande riksdag, säkert skall erbjuda henne kraft, att, i forening med svenska solkets allvarliga vilja. iunan det asgorande ögonblicket besegra standsfordomarna, privilegii-motständet och alla egennyttans och menniskohatets dämoner. Professor E: G. Geijers oSvar ull Professor Fryvello har uu utkommit; Det är förträffligt