Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1846, sida 1

———— —— — — —— — Min herre — sade den unge mannen — jag är helt förvånad att träffa er: jag tillstår att det ej var er jag sökte; men denna kammarjungfru, som bedragit mig, har då sagt er allt? — Allt, min herre — återtog Mir Langeais. — Ni vet då, att er hustru ej hade någon del uti detta rendez-vous: hon var okunnig om allt, och min närvaro skulle i det minsta lika mycket hafva bfverraskat henne, som er har förskräckt mig, — Nej, min herre, min hustru visste allt, och ännu mer min herre, min bustru älskar er. — Min herre, ni skämtar; .... Ni tror då att jag skulle hafva den lyckan . . i — Ni har den. min herre — inföll M:r Langeais och det är detta, som beslutat mig att låta er intränga ända hit . s. cc Vore jag tjugo är yngre, gick ni ej lefvande härifran; men aldern dämpar passionerna; man betraktar vid mina år sakerna med mera lugu och förstand, än i ungdomen. Man gör bäde sig sjelf och andra rättvisa, det man ej all: tid gör uti passionernas blomstringspetiod: Hvad mig beträssar: min herre, så har jag noga öfverlagt med mig sjelf, sedan jag fick kunskap om er och min hutrus kärlek för hvarandra: hvad skall jag göra? Jag är gammal, jag här hvita här, det skule vara lätt för två unga per oner som ni äro, åt! bedraga min vaksamhet och insöfva min svartsjuka; ju mera scaksam och sträng jag skulle blifva, desto mera I6jlig och förhatlig för min hustru .... Jag har ej krafter att ätaga mig en sädan röle, och ni, om ni är en hederlig karl, skulle önska att jag ej ätog mig den. spara er båda två mödan att bedraga mig; öfverräd lagen ; när man ej kan upplösa en knut, så klipper man utaf den: enlevera min hustru, — Min herre! — Skulle ni tveka? — fortfor Mir Langeais — Sedan uvi en gång förklarat henne er kärlek, upprepar ni usan uppehåll, (åtminstone är det så äl