Värdigt, sansedt, men strågt, tillrättavisaar den gamle, i svenska folkets anda djupt inttängda ( af den lifvade historie-skrifvaren den svenå aristokratiens lostalare, och om äfven ibland den gamle läraren nåstan synes böjd att böja serlan mot sin okynnige sordne discipel, så ser man likväl under harmen den ädla känslan segra, och den generationers förädling och opplysping asyflande medborgaren midt under sinnets uppbrusving ledas mera af begäret alträtta, all varna och utpeka kunskapens väg, än att bäamDas och nedgora sin motståndare. Mätte alla svenske män läsa detta lilla, gedigna arbetel Mven de, som icke deri kunma fatta allt, till foljd af den obehantskap med vår historia, som ännu råder, och som till stor del bar sia grund i flera bland våra historiska sorsattares ringa känsla sor solkets sak, dess utveckling och ödeu, under det att de blott visat interesse lor lobDungarne, hofmännen och aristokraterna: äfven de, säger jag, skola likväl deri finna mycket, som deras svenska bjertan genast skola skåda in uti, vid skenet al de blixtrar, som ett sanat historiskt snille låter ljunga för våra blickar.