KORRESPONDENS. Stockholm den 6:te Febr. Sistl. Tisdag satlades beslutet angående den länge väntade Revresentations-komitteens tillsättande. I Uti inoresseu säges, aatt sedan Rikets Ständer i skrifvelse d. 24 Maj sistl. är hos Kopungen anhållit, att Kongl. Maj:t., på sätt lämpligast syntes, täcktes läta till nåstinstundande riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan om nolional-representationens Ombildning, så har Kongl. Maj:t beslutat tillsättandet af en komitt6e, som shall i bufvudstaden, så fort ske kan, sammanträda, for att jemte samlandet af statistiska och andra erforderliga upplysningar i ämnet, fullständigt utveckla grunderna för national-representationeus ändamalsenliga ombildniug samt yltra sig angående de grundlagssorändringar, som deraf må sorberedas. a od denna ingress saknas många viguga ord i Rikets Ständers skrilvelse. Så t. ex. hade Sländerna sagt: att som de icke vid bebandlingen af den sorehalda frågan om national-represensalionens ombildning kunnat i stadgad ordning förena sig om antagandet af något representations-sörslag, syntes deraf kunna dragas iden slutsats, att unskönt representations-reformens behöflighet allmunligen och klart wnses, frågan likvål, i alseende på sättet af dess utförande, ännu icke är till alla delar så utredd, att omdömet hos pluraliteten inom de I särskilda samhållsklasserna kan i detta hånsoende anses tillfredsstäldt. bet var vid ett sådant I förhållande, och under förmodan, alt både Reqgering ochl folk otvifvelaktigt nitalska för at iden vigliga reformfrågan icke må falla, utan da till ett önskvärdt slut; som Ri kets Ständer icke trott det olämpligt, att med förtroende frambära till Konungen en underdånig anhallan om tjenliga åtgärder för sortsättning emellan riksdagarne af ärendets lörberedande bhandläggning: och det var derföre som de begärde, hvad vidare i det Kongl. beslutets ingress nu ordagrannt intagiis. Det är visserligen möjlist, att Regeringen i en särskild skrifvelse, eller instritktion; till komittken närmare utvecklar sina egna tänkesätt om denna stora national-angelägenhet; men nog är det bra litet tröstande för folket, nog visar det bra ringa afseende till dess bekymmer och lisliga önskningar, att Regeringen icke med ett euda ord uttrycker; om den delar Rikets tionsreformens nodvåndighet allmänt och klart . 91, i sv od inses, samt om den lika med Ständerna nitStänders yttrade öfvertygelse, att represenla