Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1846, sida 1

— Förlåt mig. min fru. ni älskar honom ännu? ni vet att han är ung, vacker, att han älskar er .... jäs det tror ni . : . ni älskar honom finnu? säger jag. Min herre, förskona mig ifrån att ännu en gång möta denne mans blickar. — Ni skall slippa att se honom — svarade gubben det står er öppet antingen att gå in till mig, eller uti detta kabinett der ni kan höra allt; Penåulen slog ett. — Välj, min fru — sade munnen uti en befallande tou. Madame Langeais ingick med sänkt hufvud uti kabinettet, hvars dörr hon stängde på ett sätt som tillåt henne s och höra allt hvad som tilldrog sig uti rummet utanför. klockans ljud darrade knun i luften, då en ung man störtade in uti rummet, med en ålskares häftighet. som första gången kastar sig för den fillbed: das fötter; hvilken hans kärlek och djerfhet bedarat. Föga fattades uti, att han tagit M:r Langeais hand och fört den till sina läppar; då han måärkle sitt misstag, tog han ett steg baklänges. — Känimarpigorna hafva ofta trenne herrar, min herre, deu som bäst betalar blir bäst betjenad M:me Langeais är mig tillgifven .... Att bevara en qvinna är svårt. min herre; er bärvaro är bästa beviset härpa. och jag är ej nog ung, att ensam lita på mig sjelt häruti. — Min herre, jag försäkrar er s s ss i sade ålskaren tilliuntetgjord. — Det är öfverflödigt att ni nekar min herre, jag vet allt; min hustru är ej mera här; jag har helt simpelt undandragit henne edra förföljelser; och höfligheten fordrade da att jag emostog er i hennes ställe. Vid min ålder undviker en man gerna ett möte med en älskare så djerf som ni är; han är allt för gammal att hämna sig.