Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1846, sida 1

— ————— — — — — ——— älskar för att den vigtiga frågan må bringas vtill ett önskvärdt slut: sa Man svarar förmodligen; att komittens tillsättande är ett bevis på regeringens tänkesätt; men detta är icke tillräckligt. Man kan visserligen i allmänhet icke mycket invända mot den utsedda personalen; den är, efter Kajsa Vargs hufvudregel: man tager ete. och soppan kan mojligen blifva bättre efter altedningen, än någon san tro, som ser ingredienserna hopblandas. Men utan allt klander och utan all osverdrilt kan man försäkra : att något förtröende till Regeringens allvarliga vilja att se ett önskvårdt slut på reformfrägan, kan denna; och man må gerna söga, ingen komitllce-persopal ingilva, som ej vore tillkommen på det sätt, att ministeren sjelf stode fram för grunderna och blott genom en instruktion uppdroge detaljutarbetningen till en komitise. Dä såge nationen hvarthån dess Regering ville; då kunde den visa genom slu allmänha tänkesätt om den trodde sig böra och kunna ansluta sig till sin Regering, eller, om den ej kunde det, minisieren, för att rädda den konstitutionella Konungamaktens anseende, inse siti plit att afträda och lemna Regeringen tillfälle, att genom en ny ministere lyckas bättre att medla och vinna solk-opinionen. Eller tror man väl, att en Svensk Konung, i medlet af nittonde århundradet; skulle kunna i strid med denna allmänna opion lösa detta stora problem, eller i ett stolt förakt för densamma, lemna den alt trösta sig åt samlandet af statistiska upplysningar och komittee-protokoller öfver grunderna för en national-representation, samt reservationerna, angående de grundlags-foråndringar, som deraf kunde foranledas? Det kan synas härdt sagdt; det skall af många kallas häftigt, otacksamt emot en välmenande regering, o. s. v. att yttra en tanke, som likväl ögonblickets vigt bjuder att icke långre dölja; som redan genom ssera föregående fall uppstått, och som just bör blottas, för att den sanna sosterlandskänslan önskar att kunna aflägsna den; men då man ser denna intetsägande åtgärd; denna maskerad med Justitie-statsminister-togan i kommiugen, hvars innehasvare icke i besluten deltager, under det rikets ständers hogste embetsman, Justitie-ombudsmannen, ålägges att göra det, i stället för att ban vål lämpligast endast bordt der blott öfvervara öfverlaggniagarne med ydrande, men ej beslutande, rätt; då man ser flera namn, hvilka hvarken genom skriftet, eller rihsdagsyttranden, eller kända utmärkta kunskaper i skatsvetenskaperna, nu skola lösa det sväraste problem, vår tid niåstelö