Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1846, sida 1

satta vägen, ersarenhelens allmänna stråkväg, vi mäste ock härtill känna oss så mycket mer inbjudne, som denna väg icke blott är vida beqvämare och bättre banad, utan älven, efter hvad dess målsmän ideligen sorsäkra oss, sjelf lärer, alt, under det philosophiens egen historia endast framställer de olika sätt, på hvilka en förnultsvetenskap förgafves blilvit eltersträtvad, de öfriga velenskapernas historia deremot sorlaljer om en rikedom i enskilda upptäckter och lyckliga kombinationer, genom hvilka icke blot var insigt plilvit i höz grad utvidgad, utan äfven vart lif här på jorden väsentligen befrämjadt. Fortsar alltsa den i var natur inneboende sanningsdrilten i sin enstarriga åtra, all med den genomträngande tanken vilja losa den gudomliga shapelsens under, vålan! börjom då denna lösning, icke med det hela, ulan med det enskilda. bet enskilda skall af sig sjellt drifva vidare. Hvad vid det enskildas utforskande afslojas, skall icke sorblilva elt enshildt, ett enstaka stående; det skall sastmer sasom en nödvändig länk ingripa i det helas organiska rytlunus. Pa denna väg skall alltså den absoluta vetenskapen ernas. Sådan blir följden 1 det theoretiska. Men ur ofvannämnda forutsätining resulterar älven en för det praktiska. ganska vigtig sluilöljd. År det nemligen så, alt sanningen icke på spekulativ väg star att vinna; är det algjordt, att de, hvilha icke kunna frigöra sig från detta ahjernspokeo, som man kallar spekulativt tänkande, icke förmå att uträtta nagot för vetenskapen fråmjande; står det derjemte fast, alt philososophien med sin sträfvan, alt utur principer komma till sanningens kunskap, nödvändigt maste blilva farlig för religion och sedlighet; är, säge vi, forhallandet sådant, så är ock nödvandigt hvar och en, som gor spekulativ forskning till sitt lils mal, dels en för vetenskapen onyttig arbetare, dels en för religion och sedlighet sarlig menniska, hvilken under alla omständigbeter bör undanträngas, ja! nadertryckas. AU lala en sådan komma upp, vore samvetslösl, vore ett brott mot religion och stat. Denna argumentation, ehuru stödjande sig på fördomar, bvilkas haltloshet philosophien redan längesedan t uppvisat, har dock äfven i våra dagar med mer och mindre klarhet sökt att göra sig gällande, i anledning al den imponerande ställning, hvilken philosophien sednast genom Hegel intagit. bå nämnda sordomar salunda ice ke blott blilvit aterväckte till ett slags gengangarlil, utan derjemte hos allmänheten borjat att allt ifrigare laskärpas, åfven af mån, hvilka pa