Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1846, sida 1

densamma. Sjellva premierniil Nva de fåt till, alt alli mera och mera gi A— de af föreningen uppställda statsekonomiska åsigter, att hvarje är göra nya koncessioner, jä tillochmed alt öppet erkänna, det realisationen af de planer, för hvilkas framgång föreningen arbetar, blott kan fördröjas, icke upphälvas eller tillintetgöras. .. Enhvar måste inse, att denna agltation hår ett stort och allmänt sryftemål, ehuru den aisprakslösa benämning, hvilken den antagit, icke antyder nagot sådant; att den angriper och i dess innersta grundvalar skakar det så kallade skyddssyslemet, samt att den öfverallt i Europa lorljenar uppmärksamhet och deltagande, icke blott på grund af dess ändamål, dess medel och dess verkningar, utan äfven derföre, alt dess förhandlingar ledas af en mängd ulmärkle män, hvilka på en gång handla med styrka och dristighet, med sans och klokhet, samt dersore, att den redan befaller öfver betydliga krafter, åstadkommit stora resultater och lofvar en ännu mera lysande utgång af de planer, för hvilkas förverkligande den oaslatligen sträfvar. Låtom oss förut undanrödja några förut sattade fördomar, till soljd af hvilka man måhända vill förvanska dess betydelse och försvaga inleresset för densamma. För det första kunde man möjligtvis frestäs antaga, att denna agitation endast hade förrädiska alsigter och att dess enda systemål skulle vara, att genom sill förföriska exempel formå Fransmännen till ett kommerciellt srihetssystem, genom hvilket den franska industrien nödvändigtvis skulle blifva ruinerad. Men Bastiat säger med rätta, att, när man ser, huru de män; som verka för bandelsftiheten, handla; när man hör dem tala och steg för steg följer utvecklingen af den väldiga agitation, som sätter ett helt folk i rörelse, — så är det omöjligt att kunna antaga, det så outtröttliga bemödanden, en så uppristig ifver, en sådan liflighet, verksamhet och enighet endast skulle hafva till föremål att bedraga och utlägga snaror för en grannstat. På ett annat ställe yttrar Bastiat, att han bar läst mer än 300 af föreningens bulvudmän hållna tal, utom en stor mängd tidningar och slygskrifter, hvilka denna mäktiga association utailvit och kringspridt; men han försäkrar, att han icke upptäckt ett enda ord, som kunnat gifva anledning till en dylik misstanka, eller af hvilket man kunnat draga den slutsats, att det en gelska solket med sin agitation för en fri hande åsystade att bedraga och förleda hela den kom