Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1846, sida 1

don, och bad henne sedan på ett ariigt sätt ej genera sig, utan gå tili sängs. — Der, — visade hon, med en öm geste — finner ni hvad ni önskar, och hehöfver ej frukta att blifva störd. Inkommen i den lilla boudoir, som blifvit honom anvisad. blef Victor ej öfverraskad vid äsynen af de härliga taflor, der artister utvecklat hela konsten af den grekiska smaken, så lätt, så frisk och tillika så enkel. — Utan. särdeles lyx och utan några förgyllningar var rummet högst smakfullt, prydt med de utsöktaste blommor, som växte bär och der. Det var till Madame Nauzelet. denna qvinna som han älskade, men som han aldrig mer skulle alerse, som Victor skret, utan att han tycktes bry sig om. att nägra steg från honom, hvilande i en vällustig alkov, der tusende speglar under sömnen reflekterade heunes behag, befann sig kanske en af de vackraste qvinnor i Europa. Hälften af natten var redan förfluten, då helt hastigt botellets port öppnades med buller. Portklappen hade redan ljudit tvenne ganger, — vid dess andra slag uppsteg aktrisen. utropande: det är han! — och med en kort kappa kastad öfver axlarne, instörtade hon i den boudoir, kvarest Victor, efter att hafva afslulat sitt bref, satt försjunken i betraktelser. — IIvilken han? — frågade den unge mannen mer förundrad än förskräckt; kanske Bonaparte? — Hau sjelf! I Guds namn! mylord, fly! — Ä I detsamma öppnade hon en liten dörr, som blott tycktes föra till ett toilette-rum, men som medelst en lönntrappa kommunicerade med en mellanvåning; — hon förde Vidtor med sig och lemnade honom i ett rum, upplyst af en lampa. j Här skulle Victor kunnat öfverlemna sig åt sömnen om ej den djerfvaste tanke intagit hans fantasi. Han hade aldrig sett Napoleon; en oötvervin