kets Ständer halva väl i sitt lagförslag, genom en sordrad större insättning af reda penningar, än bittills, vid bankernas grundläggning, sökt göra sedel-rörelsen mindre vådlig för allmänna säkerheten; men då de medgifvit den till ett betydligt belopp, emot den innehalvande myntsonden, så hafva de likväl gifvit bankdelägarne fördelar, som ingen annan svensk man åtnjuter; och detta på samma gång, som de betryggat de en gång uppträdande bankerna för medtäflan i samma ort. Hade man deremot sagt: hvarje privatbank skall, emot i riks-banken insatt såkerhet, och en under solidarisk ansvarighet af alla bankdelågarne till Rikets Ständers bank lemnad sorbindelse, få af Rikets Ständers bank utbekomma sedelblanketter till 5513, 50 eller låt vara 6623 proc., utöfver den deponerade sä-. kerheten, emot det att privatbanken utlosvar att i orten drifva depositions-, girooch kreditivrörelse, diskontera inrikes veclar, o. s. v., så hade man ju betryggat privatbankerna om minst 8 lill 10 procenis vinst, och tillika uppmuntrat flera täflande bankers uppkomst i hvarje ort, der rörelsen behöst dem. Man bade då tillika haft rätt yrka, alt genom riksbanken och Regeringen på privatbankerna hålla en kontroll, som är ytterst behöslig. Om nu Regeringen gillar Rikets Ständers förslag, så binna ej de menliga följderna deraf tillräckligt visa sig innan nästa riksdag. Man låter då förbällandet fortgå, och bank-intresset skall derunder veta, att ännu mera förstärka sig. Vi sågo, huru mäktigt det var, redan vid förra riksdagen; ännu svårare skall det blifva alt återföra det till samverkan med nationens. allmänna fördel, sedan det fått ytterligare befästa sig under nuvarande former, Slutligen skall folkets naturliga rätt och fördel endast kunna återvinnas under obehagliga brytningar. Bättre vore det, att Regeringen helt och hållet vägrade alt antaga förslaget, samt läte 4824 års. författning fortfara att gälla, intill dess Rikets Ständer hunnit i ämnet åter besluta; och detta under förklaring, att Regeringen väl ville förlänga nuvarande bankernas oktroyer på högst fem är, men endast under vilkor, att deras sedelutgilning inskränkes till femtio pCt utöfver det leknade aktiekapitalet. Må man ej tro, alt en sådan inskränkning skulle det ringaste betyda för rörelsen; tvärtom skulle denna lugnas deraf; och säkert skulle flera banker snart uppstå, sedan 4847 års Rikets Ständer och Konungen gemensamt kunnat stista en ändamålsenligare bank-lag. —