Jernvägs-beslutet, som Regeringen yyligen fattat, väcker äfven med skäl åtskilliga betänklis: beter. Man fattar icke lätt rätta meningen med den för, 20 år? lemnade rättigheten att anlagga jernvägar i landet. Skulle, frågar man sig, dermed menas, att Grelve v. Rosen och det af honom representerade jernvägssällskap allena hafva en sådan rätt, under en så ling tid? Detta synes omöjligt, ty det vore ett slags monopol, stridande mot grundlagen. Men äfven en annan sak väcker förundran, nemligen den, att Regeringen icke sorbebållit Staten rätt, om den så fann sör godt, alt efter viss tid, vore det ock 60 till 80 år, lösa till sig en, eller flera, eller alla jernvägstinier, emot erläggande al betalning för lokomotiver, vagnar, byggnader och lösa ellekter, efter måtismanna ordom; ty då man lemnar en sådan stor rättighet i utlänningars händer, så synes väl billigt, att den någongång skall kunna öfverslyttas på Staten. Så har ju äfven norrska Regeringen bandlat i fråga om ett engelskt jernvägs-bolag för en anläggning der i landet. — Äfven anser man något vågadt, att ovilkorligen förbinda landet till att icke yrka taxans nedsättning, utan bolagets medgifvande. Ett sådant lölte hade aldrig behölls, om man gjort sig betryggad om en inlösnihgsrättighet. Svårligen kan detta ashjelpas, genom andra anlåggningars täslan; ty icke bära sig bär i landet två jernvägar i samma rigtning. — I allt ofrigt synes Regeringens åtgärd i denna sak varit ganska välbetänkt, och möjligen kan det nyssnämnda vilkoret vinnas, då Rikets Ständer komma att i vissa delar blanda sig i saken ; men med deras nuvarande sammansättning åter, är det alltid osäkert, huru det gär, och bäst hade varit att genast besluta sig till ett sådant förbehåll. s RK Ibid. d. 23 Dec. 41845. Redan länge har man fästat uppmärksamhet vid det besynnerliga förhållandet med Postoch Inrikes-tidningar, hvilka gälla såsom ett officiell blad, af regeringen gynnadt med ett icke ovigtigt, högst lönande privilegium på de legala annonserna, och såsom sådan behoslig för alla: embelsmån, afsärsmån och snart sagdt enhvar verksam man; hvarföre mängden är van att i dem fiona ultryckte den anda och de tänkesätt, som regeringen hyllar. Isynnerhet har denna tidning inom embetsmanna-klassen så ansetts; och den stora del, som ieke anslutit slg till de ultra-konservaliva, eller rent byrakratiska saktionerna, och således haft Biet, Morgonen eller Minerva till sina busgudar, bar trott sig i Stats-tidningen och den änyo uppträdande Post-tidningen skåda, om ej en mm ———————LL fullständig trollformel, ätminstone en pålitfig litania, sådan konungen och hans regerius ville hafva den. Under ett sådant forhällande vore det naturligtvis redan svårt för denna tropligtiga del af folket, om tidningen belt och hållet underlåte att gilva den ringaste ledning eller pålitlig antydning af regeringens system, planer eller opinioner. Men huru mycket betänkligare måste dot icke blifva, om de meningar, som denna tidning utrycker, äro rakt stridande emot hvad regeringen sjelf åsyftar! Ett det alldrabetänkligaste fall af denna art bar just uu iaträffat, då Post-tidningen för i går, i en polemisk artikel emot ett yttrande i Aftonbladet, angående representations-resormen, hvilken för öftet AA E— — a Am 3