Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1845, sida 1

ollentliga lisvet. Slutligen måste väl systemer ändock vika för det allmänna tänkesättet, som med hvarje år alltmer forklarade sig för oppositionens grundsatser; men då nedsatte man komitteer, hvari likvål på sin höjd bott en och annan halsopponent fick deltaga — och oftast skedde detta endast för att uttånja saken. Ändtligen kunde den ej längre uppehällas; den måste ske, och då utfördes en och annan halsmesyr, i den anda som man sjelf förkättrat och förföljt, af de samma, som fördömt den, bvarvid man ofta nog upptog ända till de stadganden, som de så kallade fienderna föreslagit — eburu illa nog så stympade och osammånhängande, att det hela ändock yar fullt af brister och osammanhang. Sedan berömde man sig i de följande riksdagsberättelserna öfver saker, som man ofta sjelf sökt hindra och i de de flesta fall sjelf bortskämt. Så måtte väl ej Konung OSCAHS rådgilvare vilja handla ? — I detta fall är, såsom man bör hoppas, deras egen ställning icke så tvingande, som en del af företrädarnes, och de handla icke under den fruktan, som då rådde för alla offentligt handlande individer. Men på det hela blifver, i mer eller mindre mån, allt komilteväsende, utan att det grundas på ministrarnes egna förberedande arbeten och deltagande, en efterbildning af detta samma system, och som det efterhand framkallar samma lilliga motstånd, samma öppna och djerfva anfall på regeringen, så kommer man slutligen lätt till samma olyckliga ställning: bitterheten börjar att ursägta förföljelsen, och förföljelsen att undergräfva aktningen och förtroendet. Det vore således önskyärdt, att ministeren ville uttala sin egen öfvertygelse om de reformer, som allmänna rösten så länge påkallat, för att visa, alt den verkligen inser beholvet af dem, och alt den har bestämda åsigter angående såttet, hvarpå de böra utföras. Man bör icke eller ännu betvisla, att ministeren erkänner oslenisighe en, såsom Svenska statsskickets grundval; men förnekas kan det icke, att mycket återstår innan nationen får röna al denna vigtiga princip lefver i dess institutioner. Vår regering bör botänka, att om man år 4809 icke tog ut steget, och underkastade statsråds-protokollen i justitie-, inrikes-, handels-, finans-, eklesiastikoch undervisniags-delaljerna, full offentlighet, samt de för egentliga sorvaltnings-grenarne i försvarsväsendet, åtminstone hvad de personliga och sinanciella lörhallandena angingo, äfven en sådan; så var delta en naturlig följd deraf, att man redan under enväldets tid vant sig vid alt sinna största delen af styrelse-ätgärderna, i dessa afseenden, någorlunda snabbt och — — aO-— —yek Gle.gk;g —— —e—