handelsforbund mellan Danmark och de två öl riga rikena. Det skulle ingalunda vara omöj ligt, att, genom riptiga förbällningsregtor, leda den danska spanmäls-afsättningen, för hvilken marknaden i England dock blisver allt betänkligare, hufvudsakligen till Norrige och Sverige (0), och att derigenom lägga grunden till en skandinavisk tullförening, hvilken hår, likasåväl som i Tyskland, kunde upptråda mot Englands öfvermakt. kn god tarilfo (märkom ordet god !) kär, i våra tider, mäktigare, än Odin och Orvar Odd, och en skandinavisk tullkassa skulle befordra skandinavismen mer, än alla festtal och ögonblickliga hänförelser. 1 denna rigtning, synes det oss, bora de verka, som ej längre äro studenter; bär är deras gebit! Och man mäste förvånas öfver, att denna grund och botten för hvarje gemensamhet har undgatt dessa rörelser, likasom i var tid det materiella lilvet ej hade sina rättigheter. Detta är den stora bristen vid denna idee, hvilken gör, alt den, likasom det unza Tyskland, blolt är en ande utan lekamen. Morgonsolen kan förgylla molnbilderna, men till dagen vill ett annat lif, än dessa lustgestalters slygtiga tillvaro. Når skola Skandinaverne dock lära att biträda det maleriellas jernväg? Vi svara härtill den nagot i favitsko frågande Tysken: När de uage Skandinaverne blifvit gamla; när kärnan hunnit bilda skalet omkring sig; ty, ehuru vigtigt allt det af sors. anförda synes vara, så mäste man dock medgifva, att det endast är skalet. För öfrigt halve äfven vi redan längesedan antydt nyttan, ja, nödvändigheten af en innerligare handelslorbindelse mellan de tre skandinaviska rikena; dock synes den oss snarare kunna byggas på Sveriges och Norriges jernoch skogstillgang, än på Danmarks spanmal; ty denna kunde Sverige nära nog ha tillräcklig bade för sig och Norrige. Och hvad tullföreningen beträffar, så blir den nästan en följd al den närmare hbandelstorbindelsen. Likväl skulle vi undanbe ass, alt den blesve sådan, som den tyska, så att den utestote nästan all utländsk handel, hvarfore Tysklands egentliga handelsstater också ej vilja inga derpå, eljest kunde det lätt bli, som Heme sjunger: a(Snart skola ock de förenta Germaner omgjordas utaf ett brödraband. af samma kedja af trogna douaner, som hålla hvarandra så ömt i finnd. oa (Fortsättes.)