Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1845, sida 1

I händelse att Sophia Dorotheas blifvande man besutte de motsatia änla egenskaperne, kunde han blifva en farlig medtäslare. Biskopen blef också mycket förskräckt, då hans spioner bragte honom den underrättelsen, att en son af Anton Ulrik af Wolfeubällel, som var kusin till hertigen af Zelle, friade till henne, att hertiginnan gynnade honom, och all att den unga prinsessan sjelf, som då var 15 år gammal, icke eller syntes hafva något emot att gifta sig med sin kusin. Om dessa begge familjer och surstendomena blefve förenade, kunde det hafva sarliga följder tör biskopens planer. Och dock visste icke biskopen, huru han skulle förhindra det; han rådsrågade sin minister Platen, och isynnerhet dennes hustru, som blifvit den egentliga ministern, som styrde hofvet med dess baler och nöjen och beherrskade biskopen sjelf. Uon hade gått framåt med raska steg, Först hade hon fått sin syster Catharina, en älskvärd och inrigant dam, som erkände sin systers öfverlägsenhet och åtlydde hennes vilja, till all gifta sig med den beskedlige hofmästar Bösche, och sedan hade hon gjort henne till prins Georgs mätlräss, Denne kom tillbaka från sina krig i Ungern, betäckt med lagrar, men han var plump, in, billsk och van vid Soldatlilvets utsvälningar. Del var honom, som de begge systrarne Meisenbers. säsom vi alleredan hafva sett, hade förlustat med en mythologisk herdeballett. Han antog fru Bäsche till sin mätress, och genom denna kloka tillställning voro både far och son uti de begge systrarnes makt. . Det råd, som gresvinnan Platen gaf sin älskare under dessa omständigheter, var värdigt Machiavelli. Hon tillrådde honom nemligen att bemäktiga sig Sophia Dorotheas förmögenhet och egendomar till fördel för biskopens arfvingar och förena hertigdömet zelle med de ofrige IIannoverske länderns. För att uppnå detta mål, måste den tilltänkta förbindelsen emellan den unge hertigen af Wolfenbätltel och hans kusin brytas, och denna