Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1845, sida 1

Tyskar snart — snarare, än den valla beräkningen vill tro det — kunna sanda den nya lidsalderr vär helsning och lyckönskan samt mottaga den igen ). 5 a Men svarigheterna vid denna idees vidare utveckling kunna imellertid ej misskännas. De ligsa nufvudsakligen i tvenne punkter, som vi bär korteligen vilja vidröra. For det första hasva de tre rikena hittills inga gemensamma interesseno sjo, visserligen, endast de ej mleskänna dem), aknappt en gång en gemensam kommunikation. Dessa länders läge är sålunda beskafsads att det visserligen mäste gilvas mänga föreningspunkter, då den första ingisvelsens glöd gikit rum för den lugnare öfverläggningen. Först och främst måste de dock arbeta på att uppträda som en enhet gentemot de öfriga länderna, ty splittrade hafva de ej medel och makt dertill. Grunden dertill bör vara ett skandinaviskt konsulats-system; och redan har det, med hänseende till Kina, varit något dylikt i fråga. Uvarför bar ej pressen ölvertagit detta arbete, som här tillkom den, för att draga nytta af detta fält for den vigtiga frågan? En gemensam slagga skulle också vara mer värd, än den högtjuddaste studentsest i köpenhamn, eller Upsala: Den andra uppgilten bör vara ett systematiskt —— N ) Vid detta. för öfrist ej origtiga. räsonnement hafva vi endast utt anmärka, att Ålkere folk? ej kan komma i beräkning vid den skandinaviska ideens utveckling; ty dylikt, i ordets egentliga betydelse, handlar aldrig för idäer; med afseende på stånd, finnes det deremot hrarken lägre eller högre folk, utan endast lika beråttigade medborgare, och att dessa, af hvid stånd de vara må, redan hafva ett ganska klart begrepp om skandinavismen, det bevisade de vid den danskskandinaviska festen närvarande danska bönderna ganska tydligt. Hvad åter tyska studenternus förening i handling beträffar, så är den just ej mycket uppmuntrande. Taligt bära de, deras lärare och de tyska lärde samt litetratörerne Öfverhufvud, hvarje träng, som pålägges dem. Undantagen äro enlast isolerade, och gå äfven just derföre, att de sakna kraftigt understöd af de öfriga, merändels under. Så hoppas vi dock ej, att det skall blifva i Skandinavien, och äfven i Tyskland skall frihetens sol en gäng uppgå ur intelligensens morgonrodnad; ty en gång bör man väl äfven der besinna, att endast enighet gör stark samt handla derefter, helst man redan 1813 haft ett så talande bevis derpå, då alla förenade sig mot Tysklands utländska förtryckare, beklagligtvis endast för att falla i händerna på de inhemska, Red.