Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1845, sida 1

sista sörmälas med DISkOpons son, fru Bäsches al skare, som skulle blifva Hannovers beherrskare och kanhända en gång konung i Umgland. Härtill behösde man ett redskap. Vid hertigens af Zelle hol befann sig en viss Bernstorft, som var geheimcrad, premierminister och en stor jurists den der hol mycket af snusdosor al guld och dyrbara presenter i allmänhet, talade litet. toflade mycket och alltid riktade sig på andras bekostnad. Denme var lält att vinna, och han blet också vunnen. Ålla Elisabeths planer lyckades. Man lofvade Bernstorfi elt herregods och skickade honom en gulddosa. Han motarbetade den. biskopen så miisshagliga förbindelsen, väekte afundsjuka emellan hertig Anton af Wolfenbälttel och hans kusin, Georg Wilhelm af Zelle, och afslutade omsider, genom den lärda Sophias kraftiga moedverkan, till biskopens tillfredsställelse ett äktenskap emeshjan den råe Georg och hans kusin, som var dotter af en fransk dam, och som, genom sitt giftermål med en Stuartarnes ältling, kom in i en olycklig familj. Det blef också för henne en dubbel olycka. llon ingick detta äktenskap, intagen af en brinnande kärlek till en annan person, hos hvilken hon också fann genkärlek: men hon älskade iche Königsmark, som historieskrifvarne halva skildrat oss med romantiska, men olrogna sarger, utan den tjugotvåårige August af Braunsviasvöolteoabuttel. Han hade blitvit gynnad och uppmuntrad al hennes egna föräldrar, hon betraktare hononmalleredan som sin man, och han hade nyligen tilllbragt ett halft år i hennes sällskap, då hon just fyllat sitt scCtonde år. Mor och dotter motarbetade efter bästa förmåga det Bernstorfiska inflytandet och erctvinnan Platens och biskopens dolda ränhor; men de måste baja sig under en fast vilja och en inrotad fördom. Bernustorit hade föreställt hertigen, alt det funnos allt för många Fransmän ull hans arme, att man beklagade sig öfver hans esterlålenhet ettiot hertiginnan, och all han således lorlorade oi