— — — — ——— midt for våra ögon uti de mest civiliserade samhällen. Då uppenbaras grusliga orättvisor; efter århundradens sorlopp uppdagas forbrytelser, asshyvardare, än dem domstolarne döma; vi finna lamiljhemligheter; som injaga sorskräckelse hos filosofen; blodiga händer höja sig upp ur jorden, och fasaväckande hemligheter se dagens ljus. Dylikt kommet först sent lill vår kunskap; man begiatver det så djupt som möjligt, och familjernas heder, benningesnåfhet och likgiltighet täfla att kasta jord på offren, isynnerhet på dem, som stött ihop med denna verldens mäktige, och blifvit krossade vid Sammanstötandet. Det gilves offer, som historien icke sysselsätter sig med; Som, okände för verlden, hafva utgjutit sina tårar for Gud, och som menniskorna, elverväldigade af egoismach begär efter njutningar, icke halva låtit vedersaras rättvisa. Skulle det ej nu vara på tiden all kasta en blick på dem; alt ur glömskans natt rädda deras namn, tillika med deras dygder, som gått förlorade; samt deras onytlig auppoflringar? Bland dylika hågkomister har ingen så stört anspråk på vår uppmärksamhet, som minnet af Sophia Dorothea af Hannover, hvars likbegängelse vi ofvansore hafva skildrat. Elter sin far vat bon hertiginna af Ahlden och zelle; hennes memoirer; som hon sjelf skrilvit under en 32-årig fångenskap, hafva nyligen utkommit i London under titel af Journalop och i dramatisk form, skrifven af Sophia Dorothea i hennes rängelse för att upplysa hennes letnadshändelser Vi kunna icke betvisla äktheten af desså immemoirer. Formen deruli är bizarr, stilen tröttande och periodbyggnaden tung; oen ingen anman ån prinsessan skulle man kunna förlåta, alt hon af sanningskärlek skämt bort den husliga tragedi; uti hvilken hon var hjeltinnanUndet det hon berättar oss hvad de personer, med hvilka hon kommit i beröring, sagt och talat, underlåter hon icke atl omnämna hvar endaste bugning de gjorde, och alt betjenten sramlemnar ett bref på presenterbrickan. Derföre har hon hvarken skrifvit ctt godt drama