Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1845, sida 1

——p2p? —ö——————7— — vål genomlöper årets, som månadens och dagens period, och att denna periodisha omvexling äter utträder sålunda, att om rotationen kring axeln är olvervågande, så kar dagperioden öfverhand, hvarfore altså barometerhöjden vid eqvatorn lindergår dagliga förändringar, daglig ebb och slod gilves under samma eqvator, men alt desta sorhallande icke sramträder i årets period, hvilket deremot är fallet hos oss, hvarest den dagliga ebben och floden är vida mindre märkbar och hvarje ögonblick allt mera beroende af månen. Der ba vi det! Inom vändkretsarne tillintetgöres månens inflytande af den större hastighet, som der äger rum formedelst rotationen. Ty endast bastigheten, men icke rolationen sjelf, är större ; men mänens inflytande är också större der, hvarest den, säväl som solen, kommer närmare zenich, än i de nordliga länderna, likasom den af nämnde bimmelskroppar förorsakade ebb och flod uti hafvet är betydligare inom tropikerna, än under våra latituder. Imellertid må dessas verkliga sorhallande icke komma i fråga här, der det talas om en naturphilosophisk sats, hvilken man, liksom dess sleste kamrater, blott behöfver låsa, för att veta — lika så mycket som förut, och mähånda älven sinna, att det var en en tid, och det för icke så längesedan, då man kallade detta philosophi. Eller far man kanske icke bänföra den till det förflutna, nu, då Humboldts akosmose utkommil? II. Måntron, sådan den är i allmänhet, är verkligen så tanklös, att den blott han förläjligas; men den framträder också (det är ofvan sagdt, af hvilken orsak) icke allenast i förening med kunskaper i allmänbet, utan äfven och bufvudsakligen med naturvetenskapen, samt söker da, att med dess tillbjelp rättfärdiga sig; samt derefter också genom rön, som dock borde lortjena något mera alseende, än de måniroendes prat, nemligen genom ett antal upptecknade iaktlagelser; jag säger derefter, ty utan denna fördom skulle man icke baft nagon anledning till att undersöka väderlekens forändringar med hänsyn till månens rorelse. frågen: aMen hvarsore inträffar då så ofta väderleksförändiingar samtidigt med mänens phaser, t. ex. det så länge önskade tövädret vid sista påsklullmänen ? — Ilvarfore tovädretr i vissa trakter just inträffade vid den tiden, veta vi visserligen icke; men det begripa vi mycket lätt, ant tö, så väl som mycken annan slags väderlek, kan sammanträssa med ett minskifte, och det för