Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1845, sida 1

— —qnnnnnnnnn Sophia Dorothea af Hannover. (Efter pPhilarete Charles.) Den 16 November 1726 utkom ett liklåg af trenne vagnar från Alnden, de brunovigska hertigarnes fcodalborg. En vapenskold, ofverdragen med svart flor, hängde öfver Slottsporten: vindbryggan svigtade under katasalkens tyngd, och både på likkistan och på vagnarne såg man det vapen, som tillhorde huset Olbreuse i Poitou vid sidan af del brunsvig-läneburgska vapnet. Man kunde icke låttejigen förklara sig denna högtidliga likbegängelse på ett så uSell och ensligt ställe. I den första vagnen sall en gråtande gqvinna; i den andra och tredje såg man några tyska embefsmän och hofdamer med platta och gudsonådeliga ansigten. Floden Allers halftillfrusna vatten, belyst at en matt och gråblek sol, den krokiga gatan i den lilla småstaden Ahlden med dess ojemna stenbro, den torltiga och eulbleha besolkningen af usla välvare, som kommo fram i dorrarne med hatten i hand, för att s: ga liket dess sista farväl, — allt detta bildade ett sorgligt helt, der. Ingenting faltades, icke en gång de beskedlige småstadsboarnes tårar. Fyratio drabanter i ungersk drägt, hvilkas lungsotade hästars regelmässiga skridt genljöd på stenbron, öppnade tåget, och omkring 660 personer, män, qvinnor och barn; följde vordnadsfullt likkistan med deras välgörerska, som nu efter ett sorgfullt lif skune slumra uti ett furstligt Srifthvalt. . Delta är icke början på någon romantiskberättelSe, utan här är fråga om obestridliga fakta, som rö ra Europas förnämsta turstehus och hatva afseende På en al förra århundradets sorgligaste tragedier. Verkligheten framträder mera rorande, än dikten, här tidens ström ryckt med sig menskliga interesSen och lidelser, liksom vinden bortfor högar af Sämmanhopade, torra löf: då törst, och långt efter ländelsernas lilldragelse, märka vi, hvad värde menhiskorna hafva, hvad solken lida, och hvad som sker