Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1845, sida 1

—— aAa QAAeLe — — —— — — —— Dargo har, alltsedan Akulcho blef sorstordt, varit en af Schamyls vanligaste tillflyktsorter, der ban hade hopat sina förrader af vapen, krut och lissmedel. När våra förtrupper inryckte genom de obanade bergspassen uti Itschkeris tjocka skogar, angrepo fienderna från alla håll med största beslutsamhet och gåsvo eld bakom fällda trädstammar och risknippor, hvilka de såsom förskansningar bade lagt emellan träden tvers öfver vägen. De sköto just icke bort mycket krut; men de rigtade masterligt, och nästan hvarje skott träffade sin man. Olficerare togos företrädesvis till mål af dessa osynliga skyttar; som visste ganska väl att urskilja dem bland bopen af gemena, ehuru de icke buro nagra distinktionstecken, utan, på grefve Woronzows uttryckliga befallning, hade kastat simpla soldatrockar ötver sig. Troligen kände fienderna våra ollicerare, ewedan de icke buro några gevär; kanoner uträttade föga emot dessa barrikader, de måste stormas med hajonetten. Här vid lag visade sig de georgiska kompanierna och den kaukasiska milisen temligen sorsagda, och vara balaljoner måste bana dem väg: Så ofta en af våra föll, vips frånröfvades honom af fienderna bans vapen och patroner. Om de ryska liken bekymrade sig fienderna icke vidare, men sina egna döda och särade undanskallade de på det hurtigasle uti skogssnåren. be naturliga och konstgjorda barrikaderna, som hindrade vår armees marsch, de vilda slingrande krypvexterna; som betäckle marken i dessa urskogar, den tränga och stela vägen orsakade mera, än siendernas härdnackade motstånd, att vära bataljoner, trots si Wormande tapperhet, blott kunde framrycka Femm langsamt, och vanligen endast lillrygga6.—7 172 verst i timmen. Dock uppnådde förtrupperne Dargo ännu före mörkrets inbrott. Aulen är belägen på sluttningen af ett berg, vid randen af en afgrund, och består af 60 till 79 kojor af sten, derjemte stodo der några solidare byggnader, på hvilka stenarne voro sammanfogade med murbruk; ocb icke blott lagde hvarstals ofvanpå hvarandra, såsom vanligen förhållandet är med de kaukasiska boningarne. En af dessa byggnader hade flere oregelbundna torn, som syntes härstamma fran en äldre tid. En tjock rok steg upp från dessa större bygg nader. Schamyl hade, när han icke såg sig i ständ att hindra värt framryckande, läåtit sätta eld på all trädbräte, spanmal, halnl, med ett ord på allt, hvad som icke kunde borlsoras i bergen. De lithauiske jägarne besatte ännu före solnedgången den ölverg gilna aulen. Natten var redan för