Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1845, sida 1

—— ———— — — — H—asiiiil D Duennan lyfte näsan, och då hon såg den unge mannen framför sig med leende mun och uppstruken mustache. tog hon sin soljeslagarinnas arm och förde henne med sig. — Vid St. Jacobus, — sade hon, — det är ej mer säkert på Sevillas gator. Om jag vore alcadmajor, skulle jag skicka alla dessa vackra sprättar, som förfolja fruntimren, till andra verlden. Den Unga Andalusiskan tänkte helt tyst att det ändå skulle vara stor skada att bortskicka så långt en så artig riddare; men hon tröstade sig, då hon, med en sidoblick, såg honom taga samma väg, som hon, följande henne tätt I spåren. Då man är i Sevilla, då man är 16 år, och då man söljes af en ung man, genom gatorna, hvad skall man göra annat än bygga chateaux en Espagne! Riddaren såg så stolt ut, hade så mycken djerfhet i sin blick, en så ädel hållning, att han säkert måste vara en stor herre vid den gamle Ferdinands hof. Fjädern på hans hatt var väl något urblekt, hans rock tycktes väl något sliten; men det kunde också vara en följeslagare at den unge Don Carlos af Osterrike, anländ dagen förut i Cadix med galererne från Genua. Det behagade honom säkert alt resa inkognito. Hvwvart förirrar sig ej inbillningen hos en ung flicka, så snart hon öfverlemnar sig åt sina drömmerier? Hon hade ej kommit på halfva vägen hem, förrän hon redan såg sig i Madrid, i konungens slott, med en släpande klädning af guldbrokad. Hvad riddaren beträffar, så inskränkte han sig att, med ett kärlcksfullt öga, betrakta den okändas fina vext, hennes runda smalben, omslutet af en genombruten silkesstrumpa; hennes på en gång värdiga och lätta gång, som gaf heune utseende af en infantinna, den behagliga böjningen af hennes hals. och då, vid hörnet al en gata, han upptäckte hennes jungfruliga profil, mildt strålande af ett leende och en blick, trodde han sig vara den lyckligaste af alla Spanjorer.