Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1845, sida 1

————————————————————— sulle adelstelningen jemte den ofrälse syndaren och dinglar mellan himmel och vatten. Den nämnda embarkeringen är ej sällan förenad med en hel bop små äfventyr för dem, som ej känna det rankiga och försåtliga hos dessa hvil-inrättningar. Mången, som sligil upp i afsigt att kasta sig i den vallmobekransade gudens armar, kommer i det stället på hufvudet i gollvet, och som dessa saltomortaler ske i en mer och mindre lätt kostym, äro de särdeles egnade att väcka och underhålla munterheten. En afton var det en ung Engelsman, som, till allas: förlustelse, på detta sått försökte sin eqvilibristiska förmåga, eller rättare oförmåga. — Ibland det hängande sällskapet befann sig äfven en äldre Herre, som var särdeles knarrig till humöret, och som en af jungfrurna händelsevis kom hed i salongen, sedan man kommit till dkojso, blef hon al bemälte Herre tilltalad i en pockande ton; men genmåle saknades icke; ty hon lät honom med aclara verbay förstå, alt det är ej nog att vara hängd, man måste också höflig vara. Hans envishet att få behålla sista ordet, oaktadt flickans oratoriska förmåga, väckte en blsjande munterhet hos alla dem, som förstodo det på en gång spetsiga och dräpande i hennes svar. Spöksimman var redan inne, innan den högljudt muntra dialogen tog slut: För några dagar sedan hölls nyktlerhets-predikan i härvarande kyrka, der predikanten, icke utan talang och med mycken värma för sitt ämne, i 5 fulla timmar talade om allt det onda, som bränvin och andra spirituosa åstadkomma. Tillhörande dem, som önska denna sak all framgång, förefalla mig dock dessa isolerade försök endast såsom små förpostfäktuingar emot en stark och väl sörskansad fiende, som endast behöfver draga sig tillbaka inom de förskansningar; hvilka ännu besunnits ointagliga, för att undvika all strid. Till besegrande af en sådan siende erfordras, att man i massa uppkallar de djupa lederna, dessa långsamt, men säkert verkande, andeliga och materiella krafter, som ännu befinnas obegagnade, för att på alla sidor angripa den fruktade motståndaren, så vida någon seger, eller ens hopp om framgång, skall blifva möjlig. Som forbättrandet af folkets ekonomiska ställning är ett oeftergifligt vilkor för hvarje social reform, vore det önshligt, om vi kunde upplekva den dag, då en ny representalion, oberoende afssändsgnatet och partistriderna, kunde egna sin lid åt fäderneslandets stora angelägenheter. Då skulle vi äfven kunna hoppas, att de stora bördor, som nu bris på kflk mo