Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1845, sida 1

icke blifver anlitad för sdsats bestyren? Kanske såger man sig tro det; men sannerligen mani själ och hjerta tror det. Ingen erfarenhet ger anledning till, att det någonsin inträffat: och intet skäl finnes, att det bör inträffa. Hvad man haft att förmäla om Norrige och Norra Amerika, det bafva vi bört; men af de der förskräckliga verkningarna bar ingen ting velat visa sig, om det icke skulle vara, att i de länderna hittills ganska kloka lagar blifvit stiftade och allt ställdt på ett sätt, som visst icke är sämre, än hvad man sett i de länder, der klasssystemet varit mest hylladt, d. v. s. de statistiska beräkningarne mest tillsörsäkrat bildningen eit legalt inflytande. ö Man må nu kalla detta optimistiska drömmar, eller hvad man behagar; man bar kanske ännu värre namn derför. Vi varna blott mot allt för mycken vigt lagd på detta statistiska väsende, som må vära riktigt i dag; men möjligen kan missleda i morgon, emedan det grundar sig på förhållanden, som i dag råda, men i morgon kunna vara belt annorlunda. IIvad som deremot icke växlar med dagen, utan sörblilver, så länge menniskor finnas; är nienniskan, betraktad blott såsom sådan och utan de sjettrar och bibang, hvilka uppkommit just gehom det tillstånd, man vill förstöra. Mennisko-värde och mennisko-rätt äro eviga; och de principer; som på dem byggas, de bero icke af dagen: Principer är det således vida mera ån siffror, som böra tagas i betraktande. De sednare förtjena visserligen afseende; men måste dock äldrig behandlas annat än i ändra rummet, och då alltid med den omtanka, att de icke kasta sig på tvären mot principerna och hindra dem alt utveckla sig. Desse bafva det egna; att de kunna utveckla sig, och det i och ined detsainma de äro oförgängliga; men siffran är död och blifver död, men förvandlar sig ändock i hvarje ögonblick. Man kan tänka sig, att i dag finnas fyra, fem, sex, sju stånd, som på grund af sin nu varande styrka förtjena alt alla få lika rätt; men om några år kunna några af dem hafva sjunkit till obetydligbet, ja försvunnit, och i stället andra uppstati, dem de eåstadistiska uppgisterne nu icke veta utaf. Tabellerne och deras regula de tri vill man imedlertid basva oförgängliga!! Det roligaste är; alt de; som mest fara med tabeller, äro de samme, som mest ropa på varaktighet, såsom vilkor för ett samhälles belinnaude! All anledning finnes således; att ännu en gång varna både regering och folk; att de icke allt för q — — ek — vål