Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1845, sida 1

valmans-korps; och likvål är det bond-aristofralien, de rikaste och mest bildade bland allmogen, som utses till riksdags-mån; likväl är det högst uppe bland de valbare, som ombuden utses. Hvaraf vet man, alt en ny, motsatt maxim skulle utbilda sig, just sedan de, som nu stå högst, icke vidare stå högst, utan kanske i andra, tredje ledet? Och kan man visa ett enda exempel, att en man, som enligt grundlagen redan varit valbar inom det ståndet, utan att i uppfostran och lesnads-vanor höra till den egentliga bond-klassen, sökt blifva allmogens riksdagsman, men misslyckats, endast dersöre att lan varit en s. k. herreman? Försöker man framdraga ett sådant exempel, så kan det alltid hållas tio mot ett, att skälet endast skenbart är detta, och att det verkliga skälet är, att den misslyckade kandidaten icke förtjenat allmogens förtroende, icke förstått eller behjertat dess sanna behof. Detta är verkligen ett vilkor; och vill man utan det vilkoret tillförsäkra den s. k. bildade klassen ett gilvet inflytande, då måste man, det erkänna vi, tillgripa det der tabellväsendet; men i annat fall är det, vid Gud, onodigt. Endast med den skarpaste urskiljning och mycker sparsamhet torde man sålunda böra handtera dessa statistiska sorskningar, att de icke, i stället för ett medel att befordra reformen, tvärtom blifva ett hinder derför, en anledning till tvister och förbistring, till förevigande af just det, hvars utrotande är husvud-frågan. Den bildade delen af nationen är ev minoritet; och denna minoritet måste styra. Men vill man göra detta till annat, än ett s. k. sakernas tväng, göra det till ett juridiskt tväng, så tillskapar man blott en aristokrati och nedlägger i sin nya skapelse ett frö till split och upplösning. Man: vill vål skapa för längre tid än den dag som är? och buru vet man, hvar bildningens gräns är i morgon, om han är på samma ställe som i dag? Kunskap är magt, så lyder ordspråket; men det kan aldrig någonstädes dröja länge, innan man får vända om det samma och säga: magt är kunskap, så snart nemligen fråga är om ett samhalle, der kunskap finnes någonstädes. Huru är det med den gamla aristokratien? bade den icke magten, innan hon bemågtigade sig bildningen? Och tror man, all någon klass, som får magten i hand; skall i längden anse sig kunna umbära bildningen? Eller rättare, tror man, att, ens i ett lugnt, icke i revolutions-tillstånd befintligt samhälle, den bildning, som verkligen föresinnes, r RNA 2 Sr CT ms töreeeseR—————— ? e—emetrum se E—RRE——R——R