be förre användas till bergverkens bearbetande och skickas vanligtvis till Nertsehinsk, en liten stad, som ligger i guvernementet Irkulzk, miduli en ofruktbar och ode, men på ädla metaller rik trakt. De behandlas alla lika, och tillochmed för politiska förbrytare eger icke någol undantag rum. Om natlen inspärras de uti byggnader, som omgilvas af en graf, — ell ganska onödigt försigtighetsmått; ty kedjorna, som hänga vid deras fötter, äfven som den till d ba deras bevakning beordrade garnison, äro sullkomligt tillräckliga, att betaga dem hvarje dåraktig tanke på flykt. Till föda bestås de ingenting annat än bröd, Salt: d tisk och vatten. Knutpiskan oc h käppe n äro de vanlig pådrifvarne. Om morgonen blifva de, alltid be å de med sjeltrar. drifne till bergverken. Dessa ligga mestadels längt under jordens yta, och man stiger dit ned genom diupa schackter. I Smeinogorsk, i guvernementet Tomsk, vid foten at berget Allai. bildar det inre af siltvergrufvorna en lab rint afstoller, som dels äro stedda genom förtimringar, dels inhuggna i klipporna. Det i ymnigt mått utur borget utsipprande vattnet sätter ofantliga hjul i gång; genom hvilka malmen båfordras fram i dagen. Pa djupet af dessa fuktiga och mörka hålor tillbringa nu de dömde en del I at silt lis. Det begrips af dig sjelf, att under vinterliden hvarje arbete är så godt som omöjligt. För alt hitta vägen (fi il grufvorna, nedsticker man, ett stycke från hvarandra, långa stänger i den djupa snöen. Men bergverkens drifvande är icke det enda besvärliga arbete, till hvilket man tvingar de dömde; det gilves äfven sådana, som måste jaga djur, hvilkas skinn äro nyttiga till pelsverk. Dessa intränga i de nästan obe bocliga öknarne uti nordliga och östliga Siberien, hvilka naturen ville göra otillgängliga for hvarje lefvande varelse. De olycklige dö ofta at hunger, när deras förråder af torkad fisk äro förtärda, och en något längre än vanligt ihållande vinter belager dem hvarje ulväg såväl till jagt som fiske. Ändra alter användas vid skutfarlen å floderna.