Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1845, sida 1

Trhomander ni blir domprost, sastån Reuterdahl ligger öfver i akademiska meriter! Ni skall få se, alt den bär gangen kommer amerillistaur all stryka på soten! Den aoföranderliga tankane hommer att göra ett litet undantag! Men se, det blef icke något undantag all Herr Reuterdahl bar för ett par dagar sedan blifvit utnämnd till domprost. Rättvisa har härigenom blifvit gjord ät Herr Rs förtjenster som theologisk lärare vid universitetet, och hela den hogvordiga fakulteten skall säkerligen finna sig mycket lugnad af denna utnämning; men för den; som listet närmäre tittat in i Herr Thomanders kort; I förefaller det liksom en smula löjligt, om man verkligen i denne sednares påstådda liberalism sruklat någonting farligt och revolutionerande lör universitetet och kyrkan, för det fall, att han hade blifvit domprost i stället för den hu utnämnde. Man torde härpå kunna tillämpa det gamla bekanta yttrandet om en liberal thronsoljare: ablir han först kung, sa blir han nog se: dan royalisto. Imedlertid har man nu utspridt den historien, att kungen skulle på sorhand hafva yltrat, att den, som denna gang blefve domprost i Lund, icke sedän shulle kunna räkna på alt bli biskop i stiftet, hvilket annars är en temligen vanlig uppflyttning, och att de begge lierrarna sjellva vu kunde välja. Thomander skulle da hafva föredragit att vänta, för att sedan bli bisp i ett enda skutt. llistorien är uppenbarligen hopdiktad, men den är alldeles icke illa gjord. — Det har länge talats om, att åiskilliga spekulationer vore i gäng uti England sör anläggningen af en jernvägslinie i Sverge, och det begynner visa sig, att dermed i sjelfva verket är långt mera al: var, än man i förstone velat tro. Ett stort bolag är redan för detta ändamal bildadt i London, en utmärkt ingenior osverskickad till Sverge för att afväga terrängerna, och tre millioner pund sterling till en borjan tecknade, lör att sättas i rörelse, så fort bolaget erhallit svenska regeringens tillätelse till företagets utförande. Den beramade jernbanan skulle gå från Gölbeborg till Stockholm, och om alsåren visar ett godt utslag, skulle med denna första linie förbindas en annan, gående från Skåne rakt upp till det medlersta Sverge. Det är naturligt att blotta anläggandet af en dylik väg, — oafsedt de mer eller mindre storarlade resultaterna deraf; — skulle vara af stor pekuniär fördel för Sverge, emedan ofantliga engelska hapitaler derigenom komme i omlosp inom Landet; och allt talar sor att loretaget