skulle i framtiden blifva både vinstgisvande för entreprenörerna och af omällig båtnad för hela Sverges handel och industri. Man talar om, att engelska kapitalister äfvenledes inköpt II. M. Konungens stora jernverk i Norrland, och att någonting dylikt skall vara å bane med Höganäs stenkolsverk i Skåne. Vi komma att vältra oss i engelska sovereigns. — I sjellva verket lär det också behöfvas att erbålla någon liten förbättring utifrån af våra sinanciella affirer bär i landet, såframt man skall tro på den förfärliga klagan, som försporjes från Norrköping öfver de olychliga konjunkturerna för dagen. Det är bekant, alt sedan tiotal af år för ingen stad i riket blifvit gjordt ens hälften så mycket, som för denna fabriksort; det är för att gynna dess ldädesväfverier, en omåttlig skyddstull blifvit lagd på allt utländskt kläde, hvilket naturligtvis gör, att Norrköpingsboarne, som nästan äro de enda om klädestillverkningen i riket, kunna beskatta landet som de vilja och behaga. Under sadana sörhållanden skulle man vål tycka, som Norrköping borde kunna hålla sig uppe, men nej! bela staden är, som sagdt, i den yttersta förtviflan öfver konjunkturernas ogunstiga omständigheter, och man kan nästan vänta sig, att staden vid : tillfälle begär ett extra direkt understöd af Rikets Ständer, för det den måtte vara så god och sortsara med sin klädestillverkning. Första söljden af denna åäkrisv är nu emellertid, att stadens fabrikanter fattat det beslut att nedsätta arbetslönerna, hvilket åter i sistförflutna vecka naturligen hafst med sig åtskilliga rabulisterier från arbetarnes sida, sullkomligen a la Birmingham, eller å la Leeds. be sednaste tidningarna från often försäkra visserligen, alt alugn åter rådero i Norrköping, men det onda är likväl långt ifrån afhjelpt med några ålerhällande åtgärder från auktoriteternas sida. Det ligger djupt. Norrkopings-sabrikanterna tala om konjunkturer och kriser. Men hvarför har då denna ofördelaktiga konjunktur uppkommit? Icke derför, att man i allmänhet koper mindre kläde nu än forut, — ty hvar och en måste dock i Sverige, som annorstädes, ha sin Ekamen ordentligt klädd, så vidt sig gora låter! vi äro inga sansculotter, åtminstone icke med vett och vilja, — men derför, att en mängd utlåndskt kläde, trots allt hvad douanierer och tullbommar heter, insmugglas i riket, och här säljes till bättre pris, än den svenska varan. När nu tyskt kläde kan tala alla de sraiser, som åtfölja smugglingen, och handlanden finner räkning att underkasta sigallt risico dervide, utan alt norrköpingsklädet å sin sida kan uthålla honkurrensen, är det temligen naturligt att hela denna inhemska industri innebär någonting upptvingadt och onaturligt, och att det alltså för hela landet vore vida bättre, om det tillätes mlåndningen att för en modererad och passande tull införa sina klåden. På detta örat vilja emedlertid herrarna i Norrköping aldrig höra, och sådant är visserligen från deras prohibitistiska ståndpunkt naturligt nog, isynnerhet om man får tro bvad som länge bviskats, att de sjeliva icke draga i betänkande att insmuggla utländska kläden, hvilke de förse med sin norrköpingska stämpel och sålunda sälja ät sina landsmän för dubbelt mot hvad de kostat dem. Uppträdena i Norrköping hafva nu gifvit anledning till denna vigtiga stalsekonomiska frågas återupptagande för tionde eller tjugonde gången,