FH orrespondens från Stockholm till den i Köhderna ln )? wuti:ornmande tidningen FäcTela made. Stockholm den 49 Augusti 1845. Medan ingenting annat märkvärdigt hästädes tilldrager sig, har ankomsten till Sveriges hufvudstad af en liten bitte tysk furste for ögonblicket lyckats göra ett visst uppseende på denna ort. benne herre regerar ölver ett rike, som på goda kartor skall stå art sinna under namn af ReussLobenstein, och här för öfrigt det vördnadsbjudande namnet Henrik den 72:dre. Det är en gentleman i sina bästa år, skall enligt a Aftonbladet. intaga en utmärkt plats bland var tids liberala regenter, och lärer ha friskt upp med pengar, som han elter epokens furstliga sed använder för att se sig omkring i främmande land, alldeles som hans höga kusiner kejsaren af Ryssland och hungen af Preussen, Han skall förut ha legat en tid nere i Skåne och muntrat sig vid baden och brunnarne. En del karakteristiska anekdoter frön denna hans skänska sejour hade soregatt honom bit, hvilka icke litet bidrogo att genast sätta honom ganska högt i anseende hos den fashionabla verlden. Salunda visste man till exempel att förtälja om, huru han i Helsingborg upprört bimmel och jord för alt få en — blå hatt. I hela Skane lanns ingen bli hatt, men man lyckades omsider alt från Kopenhamn anskaffa en dylik. Furst llenrik d. 72 af keuss-Lobenstein gick i sin blåa hatt omkring pa Ilelsinaborgs gator och kände sig stolt, som man endast kan vara det med på samma gang en surstlig krona och en bla hatt på sitt hulvud. Men en vacker dag, hvad hände? Fursten var ute på ett litet lustparti till sjös, blasten tog i hans hatt och vips! var den tio samnar derifran ute på vatinet. Furst llenrik den 72 kastade en melanholisk blick efter sin blåa hatt och utropade: 6en dukat åt den, som tar upp den!o Ett par sjömän hoppade i vattnet och efter några minuters förlopp aterkom den ene ganska rigtigt med hatten. Fursten kastade nobelt den utsofvade dukaten ät mannen, hällde vattnet ur hatten och satte den på sitt hulvud? Nej, men slog till ett hjertligt gapskratt och — härpa igenkänner man en regerande furste med 74 anor! — skankte den åt den andra matrosen, hvilken sorgåfves hade hoppat i vattnet. Dylika drag vittna om någonting nästan eogelskt magnifikt, som nödvändist måste slå an på kammarjunkare och unga diplomater ! Här i Stockholm bar han varit inviterad till hofvel ell par gånger, halft ett kungligt equipage