Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1845, sida 1

till sitt fria bruk och ett par hofmån till sin ständiga uppvaktning. Han har alltsa haft all anledning adt vara nöjd med sitt besok. För ölrigt bar han härstädes galt i svart hatt. — Eit par icke ovigtiga utnämningar hafva i den sista tiden egt rum. Presidenten i Svea llosrått, Rosen, har aflgatt och lemnat plats at justitieradet Isberg. llerr Rosn bar länge varit på förslag att lemna ett embete, som han en gång erhöll till följe af slägtförbindelser med den fordom så mågtige excellensen Rosenblad, men att han skulle erhalla till efterträdare Herr Isberg, var säkerligen något annat, än de flesta föreställt sig. Hr I. var den äldsta i Högsta Domstolen och kan således anses ha egt ett slags anciennitetsrätt till det ilraågavarande presidentskapet, men han är redan en gammal man och efter all anledning icke den man, hvilken i vär tid behöfdes för att sälta nytt och friskt lif i det embetsverk, för hvilket han nu kallas chef. Hela vart domstolsväsende innebär så mycket ruttet och föraldradt, att det är af yttersta vigt, alt på de högre platserna inom denna gren af statsorganismen såttas personer med kraft och vilja att begynna från början i en ny rigtning och på en resormerad grund. Man hade derlör med skäl hoppats, alt vid Herr RBosöns algang se presidentsstolen i Svea Hofråtl intagas af någon den nya tidens man: men en sak måste dock härvid tagas i billigt betraktande, nemligen att kung Oscar motiagit efter sin högstsalige herr Fader en ösverhukud taget ytterst jemmerlig embetsmannakorps, att namnligen domarestandet, till följe af det gamla savoritoch rekommendations systemets demoraliserande atgoranden, i detta ogonblick räknar högst få förmågor af någon större hetydelse, och att man alltså tills vidare, och intill en ärligare och rättvisare regim hunhit rekrytera embetsmannastandet med ämnen af bältre halt, måste nöja sig med att taga hvad som finnes till hands. Det är visst icke godt; men det är kanske en olycklig nödvändighet. En annan nomination, som säkerligen kommer att göra mycket uppseende, är den till domprosteriet i Lund. Theologix-prolessorerna Thomander och Reuterdahl, — den sednare erkebiskopens trogne drabant, — hafva tåslat om denna indcågtiga beställning, och allmänna nylikenheten har varit på det lisfligaste spänd, för att erfara hvad utslag konungen skulle fälla mellan dessa begge. Thomander har sedan ett par riksdagar est ett visst sken af alt tillhöra det liberala partiet, och anti-oscarianerne hafva derför alltid med en sarkastisk ton utropat: Ni skall få se, att