Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1845, sida 1

den der gäller till sin fulla kraft och verkan, äfven om den skyldige är en prins. Uti andra länder kan det vara kinkigt nog för enskilta personer, som hafva något att fordra af prinsar, all utså dina pengar, men att prinsar, när de begått någon forbrytelse, blilvit inställda inför landets allmänna brottmålsdomstolar, det är väl någonting alldeles exempellöst. Uti Paris hafva flera slutna kretsar eller sällskaper grundat ett slags banker, från hvilka de ulgilva mynttecken, som sällskapets kassör är skyldig att invexla. Han bar nemligen i sill förvar emottagit en summa reda penningar, motsvarande fulla beloppet af samtliga mynttecknen, på det alt han således alltid må vara i tillfälle all kunna sinlösa dem med reda penningar eller anvisningar på banken. Den såkallade Jockeyklubben har sålunda utgilvit 250 åltkanliga spelmarker af elfenben, märkte med årtalet och en af aumrorna från i till 250, samt försedde med kassörens namn, hvardera gållande 100 Fr. För iavexling af dessa 250 spelmarker, som brukas till att betala med inom sällskapet, isynnerhet vid spel och vadhållningar, har hos kassören deponerats en summa af 25000 Fr., och det är blott på anfordran af någon Sällskapets medlem. som han är förbunden att gifva reda penningar för dem. i Å Den 29 sistlidne Maj skickade baron Leilliere, medlem af Jockeyklubben, ett bud för att få 10 spelmarker vexladedem han för kort tid sedan emottagit af sin svåger, prinsen af Berghes, för reda penningar, enär denne, som icke sjelf var medlem af klubben, ej kunde få dem utbetalte af kassan. Kassören, som så snart han fick dem i handen genast kände, ätt 9 af dem voro af ben i ställe för elfenben, och som vid nogare efterseende icke heller ville vidkännas sitt namn, ehuru det och svängen vid detsamma voro rätt väl efterapade, förklarade dem för falska. Baronen underrättade härom sin svåger, som hemtades in till staden från silt landställe, och denne förklarade, att han mät