Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1845, sida 1

— — qa rc——— by, för att derilrån sjöledes komma lill residensstaden i Blekinge. Ibland de sjusande och nalursköna ställen, vi sågo under Blekings-färden, intager Nättraby ett utmärkt rum. Genom en behaglig dal, hvarest Nättraby kyrka och prestgård jemle slera täcka landställen och tresliga bondgårdar äro belägne, slingrar sig Nätlrabyån emot hafvet, på ömse sidor beskuggad af bokar, lindar och almar, i hvilkas skugga segeloch roddbåtar pasera, ofta under fullkomliga löfhvalf, som de vid stranden stående trädens gigantiska kronor bilda. På en hvälld stenbro i närheten af kyrkan stodo vi länge, njutande af den obeskrilligt vackra anblick, denna dal erbjuder. Åns lugna, stålblanka yta återspeglade troget de riha losmassor, som böja sig ölver densamma, och emellan de höga trädens stammar sramskymta på kort asstånd de hvita tempelmurarne och det nära derintill liggande, tresliga pastorshuset, till venster, samt ett vackert landställe midtemot på den andra stranden, till höger. Säväl öfver kyrkan som kyrkogården sträcka höga, majestätiska träd skyddande sina grenar öfver de i grafvarne slumrande, och i detta täcka, romantiska Fridhem har också mången trött notabilitet nedlagt sin vandringsstaf. De många samiljegralvarne vittna derom. OÖlver hela denna tjusande, sköna tasla rådde en högtidlig stillhet, som ovillkorligen intog hjertat och lyftade tankan till all skönhets upphof, naturens Skapare och llerre! Ännu vida längre hade vi väl dröjt på samma ställe, om ej särgkarlen erinrat oss om att båten läg färdig, samt tillagt: ollva ä dä herrarne såj på?v Så kunde blott en särjkarl sråga. På det att vi ännu, så mycket möjligt var, skulle njuta af de sköna omgisningarne sramgled båten i sakta mak öfver den lugna ytan det stycke, som ännu återstod till sjöstranden. Redan på afstånd hörde vi vågornas brus på den utanför liggande fjärden, och snart hade vi lemnat det idyllsika Nättraby. Om någon läsare, en gäng I sommarens dagar, vallfärdar till dessa trakter och önskar alt njuta af dess skönhet: Glöm då ej Nättraby! Knappt hade båten kommitutur å-mynningen förr än en helt annan tafla utbredde sig för värt ösa. Midt framför oss, öfver Dannemarks-sjärden, utbredde sig Carl den XI:s krona i hela sin prakt, denna den kraftfulle, rikshushällande konungens förhärligade tanka, ät hvilken så många patrioter, snillen och tänkare gilvit fulländning, glans och storhet. Sladen, belägen på en o, upphöjd i midten samt sluttande åt sidorna, ger från flera ställen betraktad en vacker och högst