Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1845, sida 1

imponerande anblick, till hvilken vi i hafva många motstycken att uppvisa. P gång staden till hela sin längd presentera ; man, i följd af dess terasssormiga läge, en mäng byggnader öfver hvarandra. Midt på höjden prunkar stadskyrhan med sina tvenne torn samt Tyska kyrkans kupol; till höger har man örlogsvarsvet med alla dess ståtliga byggnader, amiralitetskyrkan, magazinerna, dockornas höga skjul och mastkranarne, samt, långt bort till venster den länga bro, som öfver flera holmar förenar staden med fasta landet. Efter landstigningen blef vår första omsorg att förskaffa oss tillåtelse att inkomma på örlogsvarfvet, och med främlingars vanliga nygirighet besågos dessa storarlade, härliga anläggningar, som? ined skäl väcka så mycken beundran, och dem hvarje svensk, som älskar sitt land och dess storverk, borde taga i ögnasigle. Värdigt ofverföras genom dessa till efterverlden en Dahlbergs, Sheldons, Polhems, Chapmans och Thunbergs minnen. Genom dem är det som Carlskrona kan fram visa ett marin-etablissement, till hvilket Europas mäktigaste nationer troligen ej ega maken, och som inom silt lugna, stormtrotsande sköte skulle kunna innesluta hela det förenade skandinaviens flottor. bessutom skulle den största flotta kunna, inom en kedja af öar, på redden, ligga i god hamn skyddad af Kungsholmens och Drottningskärs kanoner. Ibland de mänga inrättningar, som här äro alt beskåda, taga de nya dockorna i första rummet uppmårksamheten i anspråk. I dem ligga redan flera skepp i ordets egentligaste mening bergtagna, och meningen är väl att hela flottan skall gå samma väg, om nämligen Ständerna dertill bevilja tillröckligt anslag, ty af gammalt vet man, att utan guld tilläta ej bergets motsträfviga makler något inträång på sitt af ålder fridlysta omrade. Glömmom dock ej, att det framför allt är nödigt alt tillse, det ingen fiendtlig makt löser förs trollningen. Dockorna, till det mesta uthuggna i berget, äro, liksom slussarne, formade ester skeppens skapnad och desse stå säledes i dem liksom i ett soderal. bå vattnet är utpumpadt äro de åtkomlige öfverallt genom det rum; som finnes emellan bergets och skeppets sidor. Förmedelst höga, öfver dockorva uppförda shjul, är skeppet skyddadt för rean och oväder. Vid brobänkarne ligga de öfrige skeppen och ångfartygen förtöjda bredvid hvarandra, somliga hvilande på sina lagrar, andra väntande på sådane. Mycket vore här att lillägga om ett ställe, som visserligen kostat betydligt, men som äfven —2 —-—