Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1845, sida 1

Detta förmoda vi dock snart kommer att afhjelpas af dess nuvarande egare, den lika så konstälskande, som rika Excellensen, sresv Carl de Geer. i Höganäs är tvifvelsutan en af de märkligaste punkter i Skandinavien: dess enda stenkolsgrufva, och som nu, genom Ingeniören Herr Peters (en infödd Götbeborgare) förtjenst, tycks vara i förträfflig gång och ordning. Två schakt med sina otaliga hufvudoch bigångar bearbetas nu med mycken omsorg och sörsigtighet. De äro femtio samnar djupa och 400 samnar länga under jorden. För att ballas vattenfria uppfordras det ständigt sramsipprande vatinet med tvenne ängmachiner, hvardera af 420 hästars kraft, hvilka upphemta 120 kannor vatten i hvart slag, och göra 44 slag i minuten. Med detta vatten, som förenas, drifvös sedan en stor qvarn. Med samma omsorg och drift vårdas stenkärlsoch tegelsabrihationen, och om det hela ändå ej bär sig, så ligger felet hestämdt i den högre administrationen och alltför dryg skuldsättning. komme verket deremot i krältiva och förmögna händer, så shulle det lika väl bära sig, som vara en heder för dess värs dare och för säderneslandet. Nedläggas kän döt dock ej; ty derigenom skulle 44 å 43500 menniskor blifva brodlosa; så stort antal utgöra ade öfveroch underjordiska arbetarnen, med hustrur och barn. Det bör ej heller komma i fråga: Hela Höganäs har för öfrigt utseende af en li: ka sabribss ad. be sig korsande jernvägarne, öfver och under jorden, den ständiga rörelsen, de rykande, obelisklika skorstenarne,, den eviva elden i grufvan, tegeloch stenkärlsugnarne, allt ger en tasla af treflig lislizhet, och arhetarne synas friska, nöjda och glada, som eljest är så ovanligt vid dylika inrätiningar. Från Höganäs fortsattes färden till Kullen och sällan torde man, på så ringa rymd, få se en märkvärdigare, ombytligare natur. Pa den ena sidan skrosliga, förvittrade klippor, på den andra vacker ekskog; men öfverallt djupa inskärningar i den, liksom undergräfda landtudden. Ju mer den höjer sig, ju skönare och vidsträcktare utsigt skänker den, och snart ligger hela hafvet och stranden, med sina mångsaldiga bugler och af lisliga fisklägen: Nyhamn, Wiken o 8. v., prydda landttungor, som en karta, under en. Det är som skadade man den eviga rymden, på hvars kant en pygmåverld krälade i solskenet. klättrar man nu utför de förvittrade stenmassorna, hvilka, som gigantiska tänder, uppstiga ur hafvet, så böpnar man för den verld af sorstö