Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1845, sida 1

och hota med att as kandalen icke IE: skall låta vänta på sig a alldenstund avi kommit ur askan i elden. 4 — Regeringen är svag, är obeslutsam, det medgifves. Detta är dock ett fel, som han förbättras, och måste äfven så göras, om något sannt och varaktigt godt skall kunna vinnas och uträttas; men det berättigar ingen, att, såsom den Konstitutionelle gjort, nedsätta, smäda och skymfa den felande. Vi älska striden, den öppna, manliga och oförfärade; men vi protestera på det allvarligaste deremot, att den skall föras med förgiftade vapen, ty en sådan strid anstår ingen sanningens och ljusets kämpe. Den är oädel, oridderlig, på sin höjd värd förakt och glömska. Der fakta kunna tala, behöfvas inga obevisade beskyllnivgar ; der svärdet i ärlig kamp kan afgöra striden, blir det en feghet att tillgripa lönnmördardolken; der sanningen öppet och öfvertygande kan framläggas, blir det en skam att nedlata sig till personligheter och invektiver. Så tänka åtminstone vi; så hafva vi äfven beslutat att bandla. Det skulle vara högst beklagligt om icke åden Konstitutionelle, vid närmare öfvervägande, skulle bestämma sig för att tånka och bandla på samma sätt. aben konstitutionelles yttrar, att åden, som har anseende, han är äfven populär.a Vi tro icke detta alltid vara förhållandet; ty då skulle den Ryska regeringen vara den mest cpopulåra e af alla. Änseendet kan ofta grundas på rikedom, ovanliga själsförmögenheter; rang, makt, ställning i samhället, o. s. v.; men icke är det derföre sagdt, att detta anseende medför popuiaritet. Langt snarare skulle man kunna väga påstå, att populariteten medför anseende, och soljakiligen, att den, som är populär, äfven är ansedd. Masaniello och Engelbrekt t. ex. voro populära, och det var denna popularitet, som förskaffade den anseende bland deras medborgare. Popularitet måste man förskaffa sig genom handling i folkets interesse; anseende deremot kan man åtnjuta utan att för folket lägga två strån i kors. Den Konstitutionelle torde häraf finna, att hela hans räsonnemang om apopularilet och anseendes är, om icke helt och ballet skeft, dock så haltande, att de slutsatser, hvilka han byggt på detsamma, icke kunna sägas hafva någon säker grund att hvila uppå. Om man skall tro den Konstitutionelle, så hade ade lagliga auktoriteternao, vid Konung Oscar I: 8 uppstigande på thronen, förlorat all aktning hos folket. Till alagliga auktoritetero plä