Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1845, sida 1

krona fästning, der jag varit inspärrad i tio år. Jag ämnar mig till Stockholm, hvarest jag före den tiden var bosatl. os voch hvilket brott har du måst umgälla med så många års långenskap 2 yag var delaktig i Fersiska mordet.o — Vid vandrarens bekännelse om delaktighet i detta så märkvärdiga och ryktbara mord, intogs jag af nyfikenhet Jag hade hört så mycket talas om den blodiga tilldragelse n, men aldrig af något ögonvillne. Ja så, du deltog i detta mord; lvikxelsutan förglötamer du ej någonsin den ryslig sa händelsen? sade jag, för alt inleda vandraren i elt samtlal. oNej, jag förglömmer den aldrig, ehuru jag skulle önska att kunna göra det. Och Gud skall veta, att jag ångrar mig, fastän Jag den tiden trodde mig hafva mer skäl. än någon annan, alt hata FerSCII. ). vOch hvad skäl kunde väl du hafva mer än andra till hat emol Grofycn? phel är en sorglig historia, herro. yälnninstone har den varit sorglig till sina följder. Men om du ej önskar hålla den hemlig, så sörtälj mig den. Under det vi samtala, vilja vi gå till vätlensallet der porta. . Vandraren ledsagade mig och förläljde sin hisloråa: pÅr 1789, kom jag, vid ljugesem års ålder, som lakej i tjenst hos Grefve Axel von Fersen. Tillika med Grefven vistades j jag någon korrt tid i Paris, under det Grefven var Svensk Ambassadör derstädes, hvarefter jag med honom återvände till säderneslandel. Bland den betjening, hvilken åtföljde Grefven till Sverige, var en adertonärig flicka vid namu Lucile, hvars gamla mor, som en längre lid varit Grelvens sömmerska, nyligen hade aflidit i fattigdom. I söm merskans sista stund hade Grefven gilvit henne det löfte, att taga vård och försorg om den unga, för