Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1845, sida 1

var snart ur stånd alt sängre fortsätta sin väg; han stannade vid Nanterre på det första värdshus han anträffade. Stigen utaf hästen, den han lät föra i stall, inträdde han sjell uti en sal på undra bolten, der husels betjening uppe jorde en stor eld af risknippor, för all torka den olyeklige resenärens kläder. Under det han var sysselsatt härmed framför spisen, öppnades dörren; en annan resande lika genomvåt som fabrikanten inträdde och tfög plats bredvid honom. De båda resande betraktade hvarandra stitatigande. Mr Dusmont brot först tystnaden i det han vändande sig till sin granne utropade: ; — IIvilkel förskräckligt väder! — I sanning rätt obehagligt alt färdas uti — svarade den okände — men det är åskregn, och går snart öfver hoppas jag. — Del vore la Hlei — fortsatte Fabrikanten — ty en mycket angelägen affär kallar mig till Hueil. Den okände teg. — Hör! — fortfor Mr Dumont — ovädret ökar sig i stället för alt aftaga; åskknallarna skaka hela huset; regnet öser ner och ändå måste jag begifva mig på vägen. — Min Herre — inföll den okände — tillåt mig säga Er, alt sor alt begifva sig ut i sådant här väder måste man hafva bra giltiga skäl. — Mina äro också af sådan natur... För resten behöfver jag ej göra en hemlighet deraf, jag är inviterad att supera i afton hos Kardinal Richelieu. — Ah! jag förstår, en sådan inbjudning måste man efterkomma; men Ni har ännu ett godt stycke väg igen, och huru skall Ni väl kunna inställa Er hos hans Eminens ati det tillstånd Ni är? — Hans Eminens skall hafva öfverseende med mig, för min skyndsamhet att efterkomma hans bjudning