Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1845, sida 1

——— — k — na Ss-WAQA A Slatsrådel-Biskopen Ileurlin, den mångsvängande mannen, och att Ståndet sörjde öfver, alt ej i sill sköte få ega denne bjesse, kan bäst skönjas deraf, att det, tvärtemot grundlagens tydliga föreskrift, valde honom till Fullmäktig i Riksgäldskontoret. Hvilken moralisk upprättelse för det afskedade Stals-rådet! — Den segrande majorileten tillsatte Utskotten med sina ultras och visade tydligen genom hela sitt handlingssätt, att den ej var sinnad ingå på de mest moderata resormer, ja ej ens på dem, som långt mera lutade åt konservalismen, än liberalismen. Särskildt må onmärkas, att den gamla praxis att på så sätt välja elektorer lör tillsättande af utskotten, alt en ledamot från hvarje stift härtill utses, huru olämplig denna praxis än är, bibehölls, äfvensom att af dessa HUrr Elektorer Doktor Ödman uteslöts från Konstitutions-utskottet och Doktor Sandberg hvarken i Statseller Banko-utskottet erhöll plats, ehuru dessa Ullrr både genom sin förmåga och sin karaktersfasthet visat sig mängden af sina Ståndsbröder långt öfverlägsne. bet hvilande representationsförslaget kullkastades först af Ståndet genom frasernas argumentation, och ett nytt representationsförslag, byggdt på Slåndsval och med hela den tunga utskotlsmekanismen såsom bäfstång, vann Ståändets sympathier, — ett förslag tydligen uppgjordt, ej i afsigt att genomdarilvas, utan endast att få frågan skjuten å sido, och dertill så jemmerligen illa redigeradt, alt man ej vet, hvad man mest skall förvåna sig öfver, det trots inol nationens önskan, det innebar, eller den brist på logiskt sammanhang, det öfver allt röjde. En mot tidens fordringar mera aspassad organisation af våra läroverk motarbetades, hvarvid Ståndets talman så alldeles förglömde sitt kall, att han, tvertemot grundlagens föreskrift, blandade sig i diskussionen genom att, innan frågan var afgjord, framkomma i plenum med ett långt anförande mot reformen. Äfven mot solkundervisningen stridde det Ilögv. Ståndet, ty att aljuset till regale?) göran, som Kellgren säger, har alltid varit ett sträfvande hos prelaten, så den katholska som den protestantiska, och i denna strid utmärkte dessutom Talmannen sig genom all vägra proposilion på ett utskoltsutlåtande, som tillstyrkte att hälften af den s. k. skyddsafgiften skulle användas till understöd åt soskskolorna, hvilket ock slutligen blef, såsom bekant är, ett Riksens Ständers beslut). Försö) Consistoriale. ) Att dock genom detta beslut vilja påstå, att den personliga bevillningen blifvit till hälften nedsatt, kan aldrig blifva annat än en enthusiastisle sofism.