Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1845, sida 1

ö henne; ottan sorbarmanele, utan all se, huru han söuderslet henacs hjeria, beklagade han sig med ryslig bitterhet. förbannade henne, hennes mor och sig sjell. För denna starkars dotter, som så ömt älskade honom, visade Foscarini obemantladt sin stollhets djupa sår. och när han då såg, alt hon erel, såg att hon saimmanknäppte sina händer och bad honom om eltt mindre grymt ord, bad honom om sörläte ls5e, att hon ej var enniman, då teg sadren, såg på henne, strök med handen rver sina ogon och lemnade hastigt rummet. Han älskade Olimpia, icke såsom en far hlskar sin dotter, ty Foscarini hade endast saderskärlek för sonen, som aldrig blilvit honom född, hvilken han begrel så som en mor begråter sitt barn; han älskade Olimpia, emedan hon var någonting skönt for honom, den kostbaraste af alla hans egendomar, den vackraste prydnad i alla hans palats. Derfore behöll han henne ständigt hos sig, lät henne följa sig ofveralll, derlore hade han uekal de största Österrikisha och Ilalienska herrar hennes hand. Efter sina i seberaktigt atillalånd tillbragte nätter, då han rysande och utmattad uppstod srån bordet, hvarest vin och spel dragit honom i sin dubbla ström, gick Angelo i badet. iörgammmal för dessa utsvälningar , sot kunnat döda en 20:årig yngting, men för olycklig, för alt slita sig lös från de samina, begärde marquise n hvårje morgon af hassvatlnels välgörandle kraft så mycken styrka och så mycket lif, för att kunna hålla ut den följande natten. En morgon ville han vid stigande flod bada sig ensam, sastän hafvet var croligåre och han sjoll svagare än vanligt. Då kom en bölja, grep honom och kastade honom vanmägtig upp på stranden. Han skulle af den följande böljan åter hatva blifsit slungad ut i öppna sjön, om icke en uvg man, som badade bredvid honom, upplyftal honom. Foscarini ville, då han äter uppslog ögonen, tacka sin ljenalsärdige granne, då ha honom Igenkände en husarossicer, hvilken han ( i Dyrmont och sedermera i W jen,