deras besök i landel likna lustoch himmelssärder, hvarvid icke sällan spåren tecknas af olyckor bland en stum och gapande menighet. O! dyrkade hursle, hallad att en dag emottoga spiran osver ett fordom redbart och måktigt, men nu mera utblottadt, förvekligadt och hrastlöst folk, känn innerligt vigten af denna Hhoga bestämmelse. Aterför Svenska nationen till len allvarlighet i seder, som passar bäst det nordiska lynnet; till den enkelhet i lefnadssätt, som bäst instämmer med ett hårdt Climat och jordens tröga alstringsförmåga; bannlys smickret, lycksokeriet, lyxen, egennytlan, Corruptions-systemet och Börds-aristokratien; belona och utmärk lörtjensten, ehvar helst den finnes; sil akt på lidsandan och den allmänna opinionen; minska folkets tryckande skattebordor, medelst em sparsam bushallning med Rikets medel; misstro dem, som predika, att folket har god råd att betala; ati hvarjo upspirad brådd eller grönt strå lemnar detsamma rika tillgångar; tro ej alltid på sannfärdigbeten af berättelserne från desse till Paschar sig allt mer och mer närmande Landshosdingarne, om skatternes lätta ulgmende, ty de omtala aldrig att, för beredandet af delta skryt, de sista trasorne bliwit utpantade från en mängd uslingar och alt många odlare mäst gå från hus och bem, för att öka Tiggarehoparne; tillat den ringaste undersåte ett lika öppet och fritt tillträde, som den högbördade; skingra denna Här af guldsmidde Hof-Betjenter, på det den klagande och bönfallande må kunna obehindradt nalkas Eder vördade Person, och förnämligast skydda från allt intrång den enda väg, som leder till Regentens upplysning, Trychsriheten. Skulle väl den, som är ämnad att med lugn se bomber hvina omkring dess hjessa, rädas för nägra böga och dristiga ord? Nej, den som högt och öppet uttalar sin mening, samt hyad han tänker och känner, är ej farlig eller ränkfull. — Det är i mörkret och under hemlighetens slöja, som missnöjets, fronderiets och förräderiets viggar bvässas. Till Gud, alla konungars Konung, vågar hvarje dödlig tala — och hvad är all jordisk höghet mot honom? Ju mer E. K. II. soker likna honom i Godhet, Sanning och Rättvisa, destomer nalkas E. K. H. malet för sin egen och sill blilvande folks lycksalighet. De allmänna reflexioner, jag bär vågat i underdanighet framläsga, äro mer och mindie klart inskrisne i hvarje mans osorvillade förstånd och hjerta. Jag tillhör ej något annat Parti, än kosterlandets och Menshlighetens. Sexlio vintrar hafva askylt och lugnat hassionernes strid. Under detta lefnadslopp, har jag sett fem serskildte Regenter styra mitt Fosterland, varit sju är i en Furstes Hof och i 35 års tid haft allmän befattning bland massan af folket. Jag har således baft tillräckligt tillfälle, att inhemta en oftast smärtsam och nedslående ersarenhet. Jag aträr nu ej nåBot mer, än att fi se de misssorhållanden jemnade, som fräta mitt sosterlands krafter och välmåga. Till E. K. H. blickar jag och hvarje Fosterlandets vän förtröstansfullt, och hoppet bviskar till våra hjertan om en bättre och ljusare framtid — — —; men skulle jag lida och sörsoljas för denna min nitälskan för Sanning och Rätt, för min djershet, att tolka deras värde inför den, som en dag bör blifva fill ÅA neAla Ant 27 å oh —