Gammalt Nytt. Hvar och en, som med aldrig så liten uppmärksamhet följt en kunglig person under dess resor genom riket, mäste medgifva, att dylika färder föga äro egnade att lära känna landets och dess innebyggares tilistånd och behos. Öfverallt glada ansigt:en; öfverallt jubeloch hurrarop; öfverallt uppvaktningar, granna tal, komplimenter och rokoffer för mahien. En konung skulle vara mer än menniska, för att, under vanliga förhållanden, kunna med sin blick genomtränga den slöja, med hvilken smickret, sjeshet och lycksöheriet vid dylika tilllallen söker att holja den nakna, afskröckande verkligheten. Sällan eller aldrig sinnes det någon, som vågar taga den höge resande ur sin villa; som vågar sönderslita täckelset och visa regenten, ytt det med solkets si mycket beprisade välstand och belåtenhet förhåller sig på simma sätt, som med de städer och byar, hvilka gunstlingen Potemkin, på nigot afstånd från väsen, lät uppföra för kejsarinnan Catharina under hennes allrikes-gata genom de tänder, öfver hvilka hon förde spiran. hor någon tid sedan meddelade dock Ostsötha Correspondenten ett undantag från denna allmänna regel — ett undantaga, som verkligen var förtjent alt räddas ur den elomska, i hvilken det under årens lopp råkat. Såkerlizen erinrar sig ännnu mången ganska lifliat de prunkande högtidligheter, med hvilka man i Norrkoaping emottog Konung Carl XIV Johan, vid det tillfälle, då han, d. 22:dre September är 4852, skulle öfvervara öppnandet af Götha kanals sista slussverk vid det gamla herresätet Mem i Östergathland. Dagen efter det jublande emottagandet, hl. 8 på morgonen, inlemnades till dävarande hronpriasen, nu konung Oscar l, en skrihvelse, så allvarlig, så i yttersta grad kontraslerande med de dagen förut a ömse sidor hällna lostalen, alt den aldrig på ett sådant sinne, som vär nuvarande konungs, kunde undga att göra ett djupt intryck. Denna skrifvelse, nu för tiden icke utan en viss historisk betydelse, väckte redan da mycket uppseende, ehuru den endast ryktesvis blef bekant, och dess innenall naturligtis okändt for mängden. Om den varit adresserad till dåvarande konungen, i stället för till kronprinsen, 31 hade utan wimel, så vida dess sarfntare kunnat utspanas, svenska tidebockerna haft ett majestätsbhaottmeraatt omförmala; ty atl i en skrifvelse till Carl V Johan balla de konungar beklagansvärda, hvilka ej bafsa mod och kraft att alskudda sig aristokratiens nesliga bojor,