Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1845, sida 2

24 —144 1 0LI 1115Om Sillfsket i Bohus Län, afhandladt Borgareständets Plenum den 49 sistl. Mars. ) Den oundvikliga söljden, att alla siskare, som icke sjelsve ägde strand, med ett penndrag gjordes till tiggare, skulle icke vara till fördel för kringboende strandägare sjelsve, och ett inbödes krig skulle uppstå efter ev slik åtgärd. Hvad äter anginge de s. k. vadarnes förminskning, så måste det märkas att man bar dem stora, icke allenast af beräkningen att få mycket, utan af den ännu förnuftigare beräkningen att få något, emedan vadens storlek måste vara betydlig, om den skall göra motstånd mot stimmets påtryckning, så alt den (vaden) icke sjelf bortföres. Man måste nemligen tänka sig stimmet icke såsom verkande med en mängd fiskars påtryckning utan ofta såsom af enda gemensamt verkande massa. Man bör erinra sig, att man på en gång erhållit 1,300 tunnor. En liten vad, eller ett sättnät, skulle för en sådan påtryckning ovilkorligen försvinna och dragas ut i hafvet. Alt de föreslagna prohibitiva åtgärderna skulle sullkomligen förstöra de förut nåringslöse i vestra skärgården. Man har yttrat sig emot dem, som lemnat uppgifter till den för sakens utredande nedsatta kommittn, och att de såsom partiske personer talat i eget interesse. Men dessa personer voro icke fiskare, utan embetsmän, possessionater och andra personer. Med all aktning för vetenskapsmännen, måste man likväl också lyssna till erfarenheten i en sådan fråga. vetenskapsmännen hafva i en interessant skrist fatt deras åsigt vederlagd. Uiskottets ledamöter hafva ej kännt vadarnes beskaffenhet, maskornas verkan och flere dylika saker, hvilkas kännedom är ett oeftergifligt vilkor för bedomandet af frågan. Skulle man inköpa nuvarande vadar (ull 4,000 Rdr stycket med beräkning på tre ärs bestånd, så vore ock deri en missräkning, ty vadar, sorglålligt förvarade, räcka i 20 är. Men om nu sillen, vid en af sina periodiska återkomster visade sig, och man således saknade bragder, så vore det onekligen en skadlig tillställning. Vill man äter anslå premier för dem, som anskaffa andra bragder i beredskap, så skulle det kanske gå dermed såsom med anslaget för storfisket, hvilket anslag fallit i händerna på en person, som alldeles icke fiskar. Högst anmärkningsvårdt är, alt det är mer ån 40 år sedan storsillen gick till på Svenska kustlen. Man har under tiden fångat småsill. Skulle denna sednare, i fall den varit yngel af den förra, icke hunnit uppvexa till romsill eller storsill under dessa 40 åren? Iy icke har man genom fiskandet kunnat borllaga hvarje individ? Så mycket är vordet upplyst, att man bar många species sill, ehuru sjelfva specieskilnaden ännu ej torde va ra rätt fullständigt utredd. IIufvudsakliga selethos vetenskapsmännen består deruti, att de grundat sin äsigt på antagandet, att den förekom) Forts. o. slut fr. N:r 84.