UTRIKES NTETLELTEeeLätBRr. FRANKRIKE. Paris den 43 April. Pärskammaren har antagit koloniallagen, och är dermed ett steg gjordt till slafvarnes emancipation i franska kolonierna, men mycket återstår än att göra. Till den 42 April hade 204 officerare vid parisiska nationalgardet undertecknat petitionerna emot bastiljernas bestyckning. 55 hade derför bifvit kallade till ansvar och af dem 30 dömde till 2 månaders suspension. För konseqvensens skull får väl regeringen fortsätta detta otidiga förföljelsesystem, hvaraf följden nog ej blir annat, än alt petitionerandet får ökad fart. be suspenderade officerarve komma sannolikhligen all begära afsked och vädja till nationalgarderna, som då otvifvelaktigt, genom deras återväljande, gifva dem upprättelse mot regeringen. Denna sätter, genom dylika tilltag, sitt anseende allt för mycket på spel. Grefve Bussieres, fransk gesandt i Dresden skall begärt sitt afsked. Till hans efterträdare lär Or Bacourt, hittillsvarande fransk gesandt i Washington, vara bestämd. Jesniterpartiets i Luzern seger öfver de liberale bar försatt franska presterskapet i en utomordentlig glädje, den de utan blygsel lägga i dagen på ett sätt, som påminner om den mörka medeltidens råaste fanatism. Journal de de: bats tadlar detta presterskapets beteende. Justizministerns i Monitören offentliggjorda berättelse öfver kriminallagskipningen 1845 gifver vid handen, att under det äret 7226 personer blifvit anklagade. Brotten mot egendom hade aslagit. Mer än hälften af alla anklagade (3719) kunde icke läsa, 2316 kunde något läsa och skrilva, 9535 hade ett yrke och en ställning, så att de kunde försörja sig, 2356 bade erhållit en bättre uppfostran. 2224 anklagade frikändes, 50 dömdes till döden, 496 till galererna på lilstid och 926 på bestämd tid. En underrättelse, för hvars tillförlitlighet dock icke garanteras, förmäler, att, i ställe för att resultatet af Broglie-Lushingtonska konferensen utfallit lyckligt, Hertigen af Broglie alls icke varit i stånd att utverka någon eftergift å Englands sida i undersökningsrätten, och att nu Guizot, såsom den sista ressursen, vore betänkt på att draga ut på tiden med underhandlingarne, tills kammarsessionerna slutat. Truppafsändningar afgå jemt till Algerien. Sullanen af Marocko låter trupper på trenne håll anrycka mot Åbd-el-Kader, som från sitt läger på vestra stranden al Malis skickat en sin bror