Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1845, sida 2

tokoll sramlemna ett anförande mot kongel. M:ts proposition om Statsverkets tillstånd och bebof, samt derefter offentligen skrutit med, datt det alyckats honom afstyra denna galenskapoe. cbå denna lögn är alltför grof för att oanmärkt få passera, har D. A:s Utgifvare härmed skolat upplysa, att ban under bela Riksdagen aldrig vexlat ett enda ord med Johan Johansson, som ill och med till utseendet är honom obekant, samt att D. A:s Utg. aldrig sett eller haft den ringaste kännedom om något af bemälde person tillämnadt anförande, likasom D. A:s Utg:s bemödanden, äfven om, hvad icke nu är händelsen, sådana blifvit använda, säkerligen icke elyckals afstyra nägra salenskapero i Bondeståndet, hvaremot han ej eller har på silt samvele all basva atillstyrto några sädana.) Sedan Allehandas utgifvare sålunda haft den obesbrifliga naiveteten att alldeles opåkalladt uppträda i denna sak och derigenom gifvit densamma en helt och hället personlig rigining, anser jag mig ej tillständigt mycket härom ytterligare orda. Jag vill derföre endast anmärka, att den person, som åsyftades i anekdoten, har ej behöft vexla ett enda ord med Riksdagsmannen Johan johansson, ty hela den beryktade cöfvertalningeny skedde genom de s. k. Slatsekonomerne, hvilka vid Riksdagens början egde inflytande, liksom ban ej heller hehöfver ahalt kännedomo om n. ågot af nämnde Johan Johansson atillämnadt ansörandeo, utan endast bebost ve a, att ett sådant anförande var af ade dumma böndernas tillämnadt. Prolesten är dersöre af en något haltande egenskap och den agrosva lögno, hvartill jag skulle gjort mig sk yldia, ej i htotesten egenllig gen motsagd. Anekdoter har blifvit mig ber allad al dsyna vittnen, hvilkas sannfärdighet jag ej äger ringaste anledning att betvifla, och är dessutom här så allmänt spridd, att koappt någon enda rspresentant torde finnas, som ej, innan jag berättade anekdoten, hört den förut. Alltför möjligt är deremot, att den åsystade personen ej nu minns det minsta om sorlällandet, ty, såsom bekant, finnas här publicister, som om mändagen ej veta hvad de i sin tidning yttrat om lördagen, och buru då begära, alt de i April skola ha reda på hvad de föregående OÅtober i et (sållt ögonblicko wundtligen berättat. Den 4:de af de der mig tillagda abastanta lögnerna skall bestå i min beråttelse om en skal, sem vid en viss akomisk sexa blilvit drucken och dervid det populära Statsrådet sammanställdes med en s. d. Slottskansti-betjent. Det är Aftonbladet, som bestridt sjelfva faktum, och som insinuerat, alt jag mot båttre vetande odiktato, förklarande Aftonbladet, att det var Justitie-ombuds:nannen, som ställdes tillsamman med det populära Statsrådet och ej någon Chartesigillate-Ombudsman — en titel, hvarmed gamla förmögna Slottskansh-betjenter efter ådagaladt nit hedras. Denna invention af Kstonbladet är ganska fin, och möjligt är t. o. m., att älven en skål dracks för Justitie-ombudsmannen, men säkert är, trotts alla Aftonbladets inventioner, att Char! esi. a2illat2-spombudsmannens — mannen bär äfven titel al lloskamrer — skål dracks tillika med det populära Statsrådets, och härmed bör väl Aftonbladet, som för ej så länge sedan befordrade den republikanska jemlikheten, minst vara obelatet. Jag har min berättelse från personer, som bivistat sexan, de der visst icke skulle undandraga sig, i fall Altonbladet så äskar,