Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1845, sida 2

Såäg, skulle du mot något byta den lott att bli hans hyddas vakt? Alt lysa i dess helga frid, en stjernbild, glänsande och blid? Om han på hjeltens bana bar silt svärd för äran, menskligheten, och häfden tog odödligheten utaf hans namn i silt förvar; Du sluter hjelten i din famn, och bär med stolthet samma namn. Om han, i santasiens verld, som skald mot högre rymder svingar, om han, på melodiers vingar, gör själens helga himmelstärd. om han, på duken, trollar qvar de största syner jorden har. Om, af en tjusad samtids hand, hans tinning mottar lagerkransen, än för en sanning bryter lansen, än löser någon fördoms band, och verlden ropar: han är min! du hänryckt känner: han är din. Tror du en qvinna lycklig bli, som qvinna, då hon man vill vara i handlingar, som icke svara mot hennes danings harmoni? På ärans eller sniilets fält ej skaparns tanke henne ställt. För vek, för blyg alt synas der, den sanna qvinnan skuggan söker af dalens lugn, der bäcken kröker sill silfverband; dess själs begär är hemmets sällhet, hemmets fröjd, längt från en alltid fruktad höjd. Ar denna blick, som hvilar ömt på föremålen för dess hjerta, som tårskyms af en annans smärla, väl lika skön, när den förglömt